Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIV. Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XIV. Om den kyrkliga makten. 244
vapen. Uti uppenbara och
ostridiga saker framställa de till och
med sådana befallningar och
påbud, som gå ut på blods
utgjutande, som hota människorna med
förskräckliga lifsstraff, hvilka de
hafva att frukta, så framt de icke
uppenbarligen göra emot Guds
bud och befallningar. Här
borden I åter se till de eländas
tårar och höra de många fromma
och redliga människors ömkliga
suckan och klagan, hvilka Gud
dock utan tvifvel anser och hör,
inför hvilken I en gång hafven att
göra en svår räkenskap för edert
fögderi.
Som vi ock uti vår bekännelse
hafva i denna artikel
sammanfattat åtskilliga grunder, så svara
dock våra motståndare intet
däruppå utan ställa sig rätt påfviska
och tala allenast om biskoparnes
stora makt och myndighet men
bevisa den icke utan säga, att
biskoparne hafva makt att härska
och regera, att rätta, tvinga och
styra undersåtarne till den eviga
saligheten. De säga ock, att till
biskoparnes regerande myndighet
fordras makt till att döma,
bestämma, stadga och förordna det,
som till förberörda ändamål är
nödigt och nyttigt. Dessa äro
deras egna ord uti vederläggningen,
hvarmed de lära oss, att
biskoparne hafva makt till att utgifva
lagar, hvilka man skall hålla för
att därmed "förtjäna det eviga
lifvet. Om denna artikel är nu själfva
stridigheten.
Häremot göra vi den
invändningen, att man måste framför
allt bibehålla den läran uti
församlingen, att vi af nåd, för Kristi
skull, genom tron undfå
syndernas förlåtelse. Så måste man ock
i lika måtto behålla och försvara
den läran, att människostadgarna
äro onyttiga gudstjänster; därföre
bör man ock söka hvarken synd
eller rättfärdighet uti mat, dryck,
kläder och flera dylika ting,
hvilkas bruk och nyttjande Kristus
själf har velat lämna uti vår
frihet, när han säger: »Det
besmittar icke människorna, som ingår
genom mumien» *. Och Paulus:
»Guds rike är icke mat och
dryck» **. Fördenskull hafva
biskoparne ingen makt att stifta
några stadgar utom evangelium,
hvarigenom man må förtjäna
syndernas förlåtelse, att de skola vara
sådana gudstjänster, för hvilkas
skull Gud räknar oss för
rättfärdiga och som betunga och
besvära samveten, såsom vore det
en dödlig synd att desamma
underlåta eller förakta. Allt detta
lär oss ett enda språk uti
Apostlagärningarna, hvarest apostlarne
lära, att våra hjärtan varda
rengjorda genom tron ***. Och
sedan förbjuda de att pålägga en
något ok samt visa, huru farligt
det är; de gifva ock tillkänna, att
de grufligt synda emot Gud, som
betunga och besvära församlingen.
Hvi fresten I då nu Gud? säga
de. Dessa apostelns hårda och
allvarsamma ord, hvilka såsom
ett dunderslag borde förskräcka
hvar och en, låta våra
motståndare ej det ringaste gå sig till
hjärtat utan vilja ändå med våld
försvara sina stadgar och
ogudaktiga meningar.
Ty de hafva ock tillförene
förkastat den femtonde artikeln ai
vår ingifna bekännelse, hvaruti vi
hafva lärt, att människostadgarna
icke förtjäna syndernas förlåtelse
dock säga de här, att människo
Matt. 15: 11. ** Rom. 14: 17. *** Apostlagärn. 15: 9.
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
