Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schmalkaldiska artiklarna - Tredje delen - Om biskoparnes makt och domsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Schmalk. art. Om biskoparnes makt.
präster’och herdar är kommen
af mänsklig ordning, hvilket man
■ock ser i själfva verket; ty de
hafva alla enahanda makt, såsom
han tillförene har sagt. Men en
sak allena, nämligen
prästvigningen, har sedan gjort åtskillnad
emellan biskopar och herdar,
emedan det blef förordnadt, att en
biskop skulle viga präster åt &era
församlingar.
Dock, som det enligt gudomlig
rätt icke är någon åtskillnad
emellan biskopar och herdar, så är
ock klart, att om en kyrkoherde
i sin församling viger någon till
präst, så är samma prästvigning
kraftig och giltig efter gudomlig
rätt. Därföre när de, som äro
satta att vara biskopar, blifva
församlingens liender och icke vilja
ordinera tjänliga personer till
präster, så behåller hvar och en
församling sin rätt.
Ty hvarest församlingen är, där
har man ock rätt att predika
evangelium, hvarföre det är
nödigt att församlingen behåller sin
rätt att kalla, välja och ordinera
präster. Och denna rätt är en
skänk, som egentligen är
församlingen gifven, hvilken henne icke
kan fråntagas af något mänskligt
välde; såsom ock Paulus vittnar,
Ef. 4: 8: »Han är uppstigen i
höjden — — — och har gifvit
människorna gåfvor». Och ibland de
gåfvor, som egentligen tillhöra
församlingen, räknar han herdar och
lärare; och han tillägger, att
sådana varda gifna till Kristi
lekamens uppbyggelse. Fördenskull,
hvarest en rätt församling är, där
äger man nödvändigt rätt att välja
och ordinera präster, såsom uti
nödfall äfven en lekman kan
aflösa en annan från synderna och
* 1 Pot. 2: 9.
blifva så hans präst och herde,
såsom Augustinus berättar en
historia om tvenne kristna, som
hafva varit tillsammans på ett
skepp, af hvilka den ene har döpt
den andre, som var katekumen6,
och denne som vardt döpt, aflöste
sedan den andre ifrån synderna.
Hit höra Kristi språk, som
vittna, att nycklarna äro gifna åt hela
församlingen och icke åt vissa
personer allena, Matt. 18:20: »Hvar
två eller tre äro församlade i mitt
namn, där är jag midt ibland
dem» m. m.
Slutligen bestyrkes ock detta
genom Petri språk: »I ären det
konungsliga prästerskapet».*
Dessa ord höra till den rätta
församlingen, hvilken emedan hon allena
har prästerskapet, så har hon
visserligen rätt att välja och
ordinera präster.
Sådant vittnar ock församlingens
allmänna bruk; ty fordom valdes
herdar och biskopar af folket,
sedan kom biskopen i samma
församling eller en annan, som
närmast var, och stadfäste honom,
som blef utvald, med händers
påläggande, och annat har
prästvigningen icke varit än ett sådant
gillande. Sedan hafva nya
ceremonier kommit därtill, sådana som
Dionysius7 till stor myckenhet
beskrifver. Men den, som utgifvit
denna bok, är icke gammal och
har antagit ett falskt namn, eho
han är; såsom ock Klemens8
skrifter äro af en annan under hans
namn utgifna. Därefter hafva de
nyare vid prästvigning tillagt detta:
»Jag gifvér dig makt att offra för
lefvande och döda»; men detta
står ej heller hos Dionysius.
Af allt detta är nu klart, att
församlingen äger rätt att välja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
