Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Om Herrens nattvard - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
309
Om Herrens nattvard.
Vår Herre Jesus Kristus, i den
natt, då han vardt förrådd, tog
brödet, tackade, bröt det och gaf
sina lärjungar och sade: Tagen
och äten! Detta är min lekamen,
som för eder varder utgifven.
Gören det till min åminnelse!
Sammalunda tog han ock kalken,
tackade och gaf sina lärjungar och
sade: Tagen och dricken häraf
alla! Denna kalk är det nya
testamentet i mitt blod, som för eder
och för många varder utgjutet till
syndernas förlåtelse. Så ofta som
I det gören, gören det till min
åminnelse!
Alltså se vi, att den kristliga
läran består af fem stycken, uti
hvilka de måste öfvas och ord för
ord förhöras. Ty ingen må tänka,
att ungdomen endast af predikan
kan fatta och i minnet behålla
sådant. När nu barnen hafva sig detta
välbekant, kan man lämpligen
förelägga och lära dem några
psalmer och lofsånger, som äro
författade i detta syfte, på det de
härmedelst må vidare styrkas och
stadfästas i sin kristendom, såsom
ock vänjas att öfva sig och läsa i
den heliga skrift och dagligen mer
och mer sig förkofra.
Dock må man icke låta bero
därvid, att man kan detta utantill
allenast, utan man måste noga
akta, att ungdomen är flitigt
tillstädes under predikningarna, i
synnerhet då katekesen förklaras, att
de då må vidare höra dessa
stycken utläggas och noga lära sig "att
förstå, hvad hvart och ett
innehåller och har att betyda; så att
de kunna göra riktig reda och
räkenskap för sig, när de blifva
tillfrågade om hvad de hafva hört
och lärt; på det slikt ej må fåfängt
och fruktlöst framställas uti
predikningarna. För denna orsak taga
vi oss gärna den mödan uppå, att
vi flitigt predika katekesen, på det
allt detta må flitigare förehållas
ungdomen, icke med klyftiga ord
och svassande tal efter människors.
visdom och vältalighet utan kort
och enfaldeligen, att allt hvad vi
tala må bättre förstås och snarare
fästas i minnet.
Därföre vilja vi behandla de
ofvannämnda
kristendomsstyckena hvart och ett särskildt och
för sig och, så mycket nödigt
och möjligt är, tala tydligt om dem.
Första budet.
Du skall inga andra gudar
hafva för mig.
Det är, du skall mig allena hålla
och dyrka för din Gud. Men hvart
syfta dessa orden, och huru skall
man det förstå? Hvad vill det
säga att hafva en Gud eller hvad
är Gud? Svar: Det är och heter
en Gud, af hvilkens godhet och
makt man gör sig försäkrad att
kunna vinna och ernå allt godt,
och till hvilken man flyr uti
allehanda motgång och påkommande
farligheter," så att det intet annat
är att hafva en Gud än af allt
hjärta tro och förtrösta på honom;
ty, såsom jag ofta har sagt, blott
hjärtats tro och förtröstan är det,
som gör både Gud och afgud. Är
din tro och förtröstan rätt och
uppriktig, så har du ock den rätte
Guden, och tvärt om är din
förtröstan falsk och orätt, så har du
ej heller den rätte Guden; ty dessa
två, Gud och tron, höra tillhopa
och böra sammanfogas. Det
hvarvid du nu fäster ditt hjärta och
din förtröstan, det är utan tvifvel
din Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
