Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Luthers större katekes. l:a budet.
dar människan allt det goda, som
henne någonsin vederfares.
Dessutom är det ock en annan
falsk gudstjänst och afgudadyrkan,
som vi hittills mycket hafva öfvat
och som ännu är gängse i
världen, hvarpå äfven alla andliga
ordnar äro grundade och som blott
rör samvetet och hjärtat, när det
söker sin hjälp, tröst och salighet
uti sina egna verk och gärningar
och vill för deras skull ändtligen
komma in uti himlen, i det det gör
en sådan uträkning: så och så
många kloster har jag inrättat, så
mycket har jag fastat och så många
tusende mässor läst. När man,
säger jag, förlitar sig och pockar
på sådant, viljande af Guds nåd
intet bekomma utan allt med sina
egna gärningar och det till
öfver-llöd förtjäna, liksom Gud vore oss
allt skyldig, och vi hade makt och
rättighet att utkräfva det af honom,
hvad är det annat än att göra Gud
till en afgud eller ock hålla sig
själf för en gud. Men detta är
för ungt folk nästan för högt och
svårt att förstå.
Men detta vare sagdt de
enfaldiga, på det de väl skola märka
och minnas detta budets mening,
att vi endast skola förtrösta på
Gud och af honom allena förvänta
allt hvad vi behöfva, emedan han
är den, som gifver oss kropp, lif,
föda, dryck, god årsväxt, hälsa,
beskydd, frid och allt hvad man
uti timlig och andlig måtto
behöfver. Därjämte bevarar han oss
för alla farligheter och olyckor,
och om något ondt händer oss,
hjälper han oss därifrån, så att
Gud, som sagdt är, är den, som
gifver oss allt godt och hindrar
och afböjer allt ondt. Häraf har
det kommit, som jag menar, att
Gud på tyska språket kallas Gott,
emedan lian är själfva källan, utur
hvilken allt, hvad någonsin godt
är och kallas, kommer och
härflyter.
Ty, fast man eljest får mycket
godt af människor, säger man dock
med rätta, att man af Gud undfår
allt, som medelst hans ordning
och skickelse vederfares oss. Ty
Gud har ju befallt vår öfverhet
och våra förmän samt hvar och
en människa att göra oss allt godt,
så att vi undfå det icke af dem
utan af Gud genom dem. Så äro
då kreaturen ej annat än händer,
ådror, medel och verktyg, genom
hvilka Gud tilldelar människorna
allt godt. Och på det sättet
gifver Gud åt modern spenar och
mjölk, hvarmed hon uppammar
och föder sitt barn; åt jorden
gifver han säd och allehanda gröda
oss till näring, hvilket allt är
sådant, som intet kreatur kan
åstadkomma eller af sin egen makt
förskaffa.
j Därföre skall ingen människa
junderstå sig att något taga eller
gifva utan i den ordning, som Gud
befallt det, så att man anser det
för en Guds gåfva och tackar
honom därför, såsom detta bud
for-j drar. Därföre får man ej heller
j förakta dessa medel, nämligen att
| genom kreaturen och de skapade
tingen få något godt af Gud, ej
heller öfverdådigt och egenvilligt
söka sig andra medel och utvägar
därtill än dem, som Gud
förord-|nat; ty det vore icke att af Gud
få något godt utan att söka det
af sig själf.
Så gifve nu hvar och en kristen
noga akt uppå, att han högt
skattar detta bud och icke håller det
för skämt, som däruti läres.
Undersök och rannsaka själf ditt
hjärta, så skall du nog finna, om det
håller sig till Gud allena eller ej.
Har du ett sådant hjärta, som kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
