Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Tredje budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 3:e budet.
321
rätt helga hvilodagen; ty de lära
och lefva icke efter Guds ord utan
lära och lefva tvärt däremot.
Guds ord ensamt är så heligt,
att det vida öfvergår allt annat,
hvad heligt kallas, ja, det är den
enda helgedom, som vi kristna
veta af och hafva. Ty om vi hade
alla de aflidna heligas ben och
invigda kläder, så vore vi dock
därmed ej hulpna; de äro ju alla
döda ting och kunna ej meddela
någon helighet. Men Guds ord
är den skatt, som all ting helgar,
genom hvilket ock de heliga äro
helgade vordna. Därföre, på hvad
stund Guds ord läres, predikas,
höres och betraktas, blifver själfva
människan, dagen och gärningen
helgad, dock icke för den utvärtes
gärningens utan för ordets skull,
som oss alla helgar. Därföre
säger jag alltid, att man skall så
lefva som Guds ord lär, om eljest
vårt lefverne skall vara heligt och
Gud behagligt; hvar detta sker,
har ock detta bud sin rätta kraft
och varder rätt efterkommet.
Men tvärt om, hvilken sak eller
gärning företages utan Guds ord,
den är för Gud ohelig och oren,
huru härlig och skinande den ock
synes, ja, vore den än med alla
helgons kvarlefvor utsirad, som
det förhåller sig med de påfviskas
mångahanda munkordnar, hvilka
söka sin helighet i sina egna verk
och gärningar, fast de af Guds
ord intet veta.
Märk därför, att detta buds kraft
och mening består icke däruti, att
man hvilar sig ifrån lekamligt
arbete, utan däruti, att man i
synnerhet använder den dagen till
heliga gudaktighetsöfningar. Ty
annat arbete kan icke kallas
heligt, om icke människan tillförne
är vorden helgad; men på
söndagen måste man hafva sådana
Luth. Kyrkans Bekännelseskrifter.
gärningar för händer, genom
hvilka människan kan blifva helig,
hvilket allena, som redan är sagdt,
sker genom. Guds ord. Till detta
ändamål äro ock vissa rum, tider
och personer invigda, ja ock hela
den utvärtes gudstjänsten inrättad,
att gudsfruktan må allmänt och
offentligen idkas och drifvas.
Efter nu Guds ord är så
angeläget, att utan dess betraktande
hvilodagen icke rätt helgas, må
man ock veta, att Gud ej allenast
vill, att detta budet skall noga
iakttagas, utan ock skall hårdt
straffa dem, som förakta hans ord
och icke vilja höra eller lära det,
särdeles på de tider, som
egentligen därtill äro forordnade.
Därföre synda icke allenast de
emot detta bud, som med
oandliga och gudlösa gärningar ohelga
hvilodagen, såsom de, hvilka för
| sin girighets och lättfärdighets
skull icke ens höra Guds ord
eller föra ett oanständigt lefverne
på vin- och ölkrogar, utan ock de,
som höra Guds ord med en
sådan vårdslöshet, som vore det ej
bättre än en annan fabel och
legend, och gå sålunda till och från
kyrkan året om och blifva icke
en hårsmån bättre däraf. Ty
hittills och under påfvedömet har
folket varit af den meningen, att
hvilodagen vore nog helgad, när
man hade hört en mässa och
evangelium sig föreläsas, men Guds
ord frågade ingen vidare efter, ej
heller var det någon, som
uppriktigt lärde det. Men nu, sedan vi
hafva fått den dyra skatten, Guds
ord, som är en skatt öfver alla
skatter, så upphäfva vi dock icke
missbruket; utan vi kunna väl höra
många predikningar och
allvarsamma förmaningar men dock
utan aktsamhet och allvar.
Så må du nu veta, att det icke
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
