Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
327
dock efter Guds ordning ettdera
ske: antingen skall han, om du
hör, lyder, älskar och tjänar
honom, belöna din lydnad med
oräkneligt mycket godt; eller om du
förtörnar honom med din
gen-sträfvighet, så låter han dig falla
i bödelns och dödens våld att af
dem plågas och pinas.
Hvadan kommer det, att
hoptals och dagligen så många
ogärningsmän upphängas, halshuggas,
steglas och brännas på bål, annat
än af olydnad emot föräldrarna?
Alldenstund de icke vilja tåla
föräldrarnas tuktan, som härflyter af
gunst och kärlek, så sker, att de
genom Guds vrede falla i
allehanda grofva missgärningar, för
hvilka de sedan uppenbarligen
afskaffas och därmed tillskynda sina
föräldrar både sorg och skam.
Ty ganska sällan händer det, att
sådana förlorade sorgebarn få dö
en riktig eller naturlig död. Men
de fromma och hörsamma njuta
den välsignelsen, att de få länge
lefva i god ro och få se sina
barnbarn (som ofvan sagdt är) till
tredje och l]ärde led.
Man lär ock af erfarenheten,
att där gamla hederliga familjer
äro, som hafva stora rikedomar
och många barn, de hafva under
en lång tid, man efter man,
kommit till sådan stor välsignelse
genom en god upptuktelse och
därföre, att några ibland dem blifvit
väl uppfostrade och hafva bevisat
sina föräldrar vördnad och
lydnad. Däremot finna vi, att
Skriften lyder så om de ogudaktiga i
psalmen 109: 13.: »Hans
efterkommande varde utrotade; deras namn
varde i andra led utplånadt». Låt
dig nu därföre en gång och det
alivarligen vara sagdt, huru högt
Gud aktar lydnad och hörsamhet,
emedan han sätter den så högt,
låter den så mycket behaga sig
och belönar den så rikligen, men
åter strängt och utan
barmhärtighet straffar dem, som göra
däremot.
Allt detta säger jag, på det att
sådant må flitigt inpräglas hos
ungdomen. Ty ingen tror, huru
nödvändigt detta bud är, änskönt
det hittills under påfvedömet
blifvit ringa aktadt och icke en gång
framställdt. Orden lyda väl rätt
och slätt; hvar och en menar sig
väl förstå dem, och detta är
orsaken, hvarföre ingen aktar uppå
dem, utan vi fästa våra sinnen
alltför mycket på andra ting, och
emellertid veta vi icke, ej heller
tro vi, att Gud så högt förtörnas
öfver den försummelse och
förakt, som vi begå emot detta bud,
eller tvärt om, att de verk äro så
kostliga och Gud behagliga, som
vi göra af lydnad för detta bud.
Vid detta buds förklaring bör
man icke förtiga och i tysthet
förbigå allehanda lydnad och
hörsamhet, som bör visas emot
öf-verhetspersoner oc.h dem, som till
det allmänna bästas befrämjande
hafva att bjuda och befalla. Ty
af föräldrarnas makt och
myndighet har all annan sitt ursprung
och utvecklar sig. Ty när en
fader icke kan ensam upptukta sin
motvillige och själfsvåldige son,
så tager han en läromästare till
hjälp, som med bokliga konster
och vetenskaper må mildra och
böja piltens hårda sinne; kan åter
denne med sin flit icke förmå att
späka slik styfsinnighet, så tager
fadern sin granne till hjälp. Men
om han dör, anbefaller och
lämnar han sin sons upptuktelse till
stadens magistrat eller
förmyndare, som därtill äro förordnade.
Äfven behöfver man uti ett
hushåll använda tjänare och tjäna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
