Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjette budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 3:e budet.
det efter Guds ord, hvarigenom
det på många sätt är äradt och
helgadt, så att det icke allenast
till värde och heder är jämlikt de
andra stånden utan ock vida
öfvergår dem, det må vara kejsare,
furstar, biskopar eller hvilka som
helst. T}’ ehvad de äro andliga
eller världsliga stånd (efter
allmänt sätt att tala), måste de vörda
äktenskapet, och alla begifva sig
däruti, såsom vi sedan få vidare
höra. Därföre bör äktenskapet
icke hållas för ett enskildt utan
för det allmännaste och ädlaste
stånd, hvars nytta sträcker sig
öfver hela kristenheten, ja, öfver
hela världen.
För det andra bör man ock veta,
att detta stånd är icke allenast ett
ärligt utan ock ett nödvändigt
stånd och af Gud allvarligen
anbefaldt, på det alla stånd i
allmänhet, så män som kvinnor, så
många som af naturen därtill äro
skapade, skola ingå däruti; dock
några, ehuru få, undantagna, hvilka
Gud genom sitt särskilda råd har
afskilt, så att de icke äro bekväma
till det äkta ståndet, eller genom
någon öfvernaturlig gåfva befriat
därifrån, så att de utom detta stånd
kunna hålla sig i kyskhet och
ren-lefnad. Men där naturen har sin
gång och drift, sådan hon är
inplantad uti oss, är det icke
möjligt att utan äktenskap lefva i
kyskhet; ty kött och blod kunna icke
ombyta sin natur, och den
naturliga begärelsen och böjelsen går
obehindrad sin vanliga gång,
såsom hvar och en väl märker och
finner. Därföre, på det att desto
lättare okyskhet måtte till någon
del undvikas, har Gud instiftat
äkta ståndet, att hvar och en må
hafva sin afskilda del och låta sig
därmed nöja, ehuruväl äfven
härvid behöfves Guds nåd, att jäm-
Zuth. Kyrkans Brkännelseskri/ter.
337
väl hjärtat må vara rent och
kyskt!
Af detta ser man nu klarligen,
huru den påfviska hopen,
mässepräster, munkar och nunnor,
sträfvar emot Guds ordning och
befallning, då de förakta och förbjuda
äktenskapet och äro så förmätna,
att de utlofva sig vilja lefva i
ständig kyskhet; hvarjämte de
bedraga de enfaldiga med sina
konstiga och lögnaktiga ord. Ty
ingen har så liten lust och kärlek
till kyskhet eller är benägnare till
lättfärdighet än de, hvilka af
skenhelighet försaka äktenskapet och
dock antingen utan skam lefva i
offentlig otukt och horeri eller
hemligen bedrifva något ännu
vederstyggligare, som man skäms
att nämna, såsom man, ty värr,
alltför mycket har erfarit. Ja, i
korthet sagdt, om de än afhålla
sig ifrån den utvärtes gärningen,
så är dock deras hjärta fullt af
orena tankar och begärelser och
brinner af idel okyskhet, så att
de af en ständig brånad och
hemlig pina blifva alldeles utmattade
och förtärda, hvilket man inom
äkta ståndet utan någon svårighet
kan undvika. Därföre äro genom
detta bud alla ogifta personers
löften om stadigvarande sven- och
jungfrustånd fördömda och
upphäfda; ja, det är ock härmed
anbefaldt alla besnärjda och
tvungna samveten, hvilka genom
klosterlöften äro ömkligen bedragna,
att de må öfvergifva det okyska
ståndet och träda i äktenskap och
det därföre, att om än
klosterlef-naden vore af Gud instiftad, så
står det dock icke i deras makt
att lefva i sådan renhet och
kyskhet, och om de vilja förblifva
däruti, så blifva de allt mer och mer
upptända af begärelse, att de
måste synda emot detta bud.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
