Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Första delen - Sjunde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större, katekes. 7:e budet.
339
lättja och arghet försummar
detsamma för att göra sin husbonde
och matmoder harm Och förtret,
eller på hvad sätt detta af
uppsåtlig ondska kan ske (ty jag
talar icke om dem, af hvilka sådant
ogärna göres utan vett och vilja).
Således, säger jag, kan du årligen
skada din husbonde på 30 eller
40 gyllen; hade nu en annan
hem-ligen bortsnappat dem, skulle
galg-repet kommit om hans hals. Men
du, som vet så stor stöld med dig,
dristar ännu att pocka och trotsa,
icke heller törs någon beskylla dig
för tjuf eller för en, som
bortstulit en annans penningar.
Likaledes talar jag ock om
handtverkare, daglönare och
arbetskarlar, som äro själfsvåldiga och icke
veta, huru de nog skola skinnadem,
af hvilka de fått något att göra,
ehuru de äro försumliga och
otrogna i sitt arbete. Dessa alla äro
långt värre än nattjufvar och
snat-tare, hvilka antingen kunna
utestängas med lås och bommar
eller, när de blifva fasttagna, kunna
så näpsas, att de en annan gång
icke mera göra det. Men för
dessas arghet kan ingen akta sig, huru
vaksam han är, icke heller törs
man visa dem någon förtrytelse
eller beskylla dem för någon stöld,
så att man tio gånger hellre vill
mista något utur sin egen pung.
Ty dessa äro mina grannar, mina
goda vänner och eget husfolk, af
hvilka jag väntar mig allt godt,
trohet och flit, och dessa äro dock
de första, som otillbörligen
bestjäla mig.
Sålunda finner man ock, att
detta slags tjufveri med all makt
öfvas på torg, i köpenskap och
allmän handel, där den ene
offentligen besviker den andre med
falska varor, mått, vikt och mynt,
såsom ock den ene med illistig
slughet, behändiga finter och
listiga streck narrar och skinnar
den andre; likaledes när den ene
efter behag sätter för högt pris
på sina varor och därmed plågar
och utblottar den andre.
Och hvem kan uppräkna eller
uttänka allt sådant? Korteligen,
tjufnad är det allmännaste
handtverk och största skrå på jorden.
Ty om någon vill gå igenom alla
stånd i världen och rätt
skärskåda dem, så skall han ej finna
annat än ett stort och rymligt
stall, som är fullt af stora
tjufvar.
Därföre varda icke hemliga
tjufvar, som uppbryta andras kistor
och således förminska och
bortstjäla ens goda, rätteligen kallade
stortjufvar, sådana som öfver allt
röfva och ströfva, utan så må de
kallas, som sitta hemma och
hälsas för stora herrar samt goda
och ärliga medborgare, hvilka
under fagert sken öfva stöld och
röfveri.
Här kunde man förtiga, hvad
som är sagdt om små och ringa
tjufvar, och hellre tala om de stora,
hvilka göra förbund med höga
och mäktiga furstar och pläga icke
allenast utsuga och utplundra en
eller annan stad utan blotta och
bestjäla dagligen hela Tyskland.
Ja, hvad skulle då blifva af den,
som är alla tjufvars hufvud och
försvar, den heliga romerska
stolen, som röfvat till sig hela
världens rikedomar och dem än i dag
besitter och äger?
Korteligen, så går det nu till i
världen, att den som uppenbarli
gen kan stjäla och röfva, han blir
af ingen straffad utan lefver fritt
och säkert, ja, en sådan pockar
också på heder. Emellertid måste
de små löntjufvarne, som en gång
blifva beträdda med stöld, draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
