Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Tredje delen. Herrens bön - Fjärde bönen - Femte bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luthers större katekes. 4:e hufvudstycket.
375
nerhet vår konung, hans råd,
herrar och höga ämbetsmän visdom
förläna ville samt starkhet och
ett lyckosamt regemente, så ock
gifva seger emot turken och alla
fiender, men åter förläna
undersåtar och gemene man lydnad, fred
och inbördes endräkt. Tvärt om
att Gud ville bevara oss för
allehanda skada till lif och näring,
för oväder, hagel, eld, stora
vattenflöden, förgift, pest,
boskapssjuka, krig och blodsutgjutelse,
dyr tid, skadliga djur, onda
människor, falska tungor m. m.;
hvilket allt är godt att man med flit
förehåller de enfaldiga, nämligen
att detta och dylikt måste varda
oss af Gud gifvet och att vi
därom böra bedja honom.
Men förnämligast är denna bön
ock ställd emot vår största fiende,
djäfvulen, ty all hans traktan och
åstundan är att kunna beröfva oss
allt det vi hafva af Gud. Och han
låter sig icke nöja därmed, att han
hindrar och oroar det andliga
regementet, på det han genom sin
lögn må förföra själarna och bringa
dem under sitt välde, utan han
söker ock med all flit och makt
hindra, att något världsligt
regemente eller ärbart och fridsamt
väsende må länge vara och hafva
bestånd på jorden; därföre
uppväcker han så mycken tvist, mord,
uppror och krig. Därjämte
åstadkommer han oväder och hagel till
att fördärfva säd och boskap,
förgifta luften o. s. v. Korteligen,
det gör honom mycket ondt, att
vi hafva någon enda bit bröd af
Gud och äta den i fred. Ja, om
det stode i hans våld och vår bön,
näst Gud, icke hindrade, skulle
vi sannerligen icke få behålla ett
strå på marken eller en penning
i pungen, ja, han skulle icke unna
oss att lefva en timmes tid, i syn- j
nerhet dem, som hafva Guds ord
och gärna vilja vara rätta
kristna.
Se, sålunda gifver Gud oss
härmed tillkänna, huru han låter all
vår nöd sig angelägen vara och
jämväl så troget sörjer för vår
timliga näring. Och ehuruväl han
rikligen gifver och förvarar sådant
äfven åt ogudaktiga och
skalkaktiga människor, så vill han dock,
att vi skola bedja därom, på det
vi må förstå, att vi af hans nåd
och mildhet bekomma allt detta,
och däruti klarligen skönja hans
faderliga godhet emot oss. Ty
om han antingen tillsluter eller
tager sin hand därifrån, så kan
icke något växa eller blifva
behållet, hvilket vi dagligen erfara
vara sant. Ty hvad plåga hafva
vi icke nu allenast af det falska
myntet, ja mera af daglig
prisstegring i allmän handel, köp och
arbeten, hvarmed mången efter eget
behag förtrycker de fattige och
afkortar och förminskar deras
föda, hvilket vi väl måste tåla;
men de böra se sig före, att
de icke göra sig förlustiga af
den allmänna bönen, oqh noga
akta sig, att detta stycke af
Herrens bön icke må vara dem
emot.
Femte bönen.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss
skyldiga äro.
Detta stycke angår vårt usla och
eländiga lefverne, hvilket,
ehuruväl vi hafva och tro Guds ord,
göra och lida hans vilja samt nära
oss med hans gåfvor och
välsignelse, dock icke är utan synd, i
ty att vi dagligen falla och synda
i" mångahanda måtto, emedan vi
här i världen lefva ibland männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
