Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Fjärde delen. Om dopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
och stadfäst är? Häraf följer, att
den, som föraktar och förskjuter
döpelsen, han förskjuter Guds ord,
tron och Kristus, hvilken visar
oss dit och förbinder oss till
döpelsen.
För det tredje, sedan vi nu
hafva förstått dopets härliga kraft
och nytta, måste man än vidare
tillse, hvilken den person eller
människa är, som undfår allt
sådant, som i dopet tillbjudes. Detta
är åter ganska väl och klart
uttryckt i dessa orden: Den där
tror och varder döpt, han skall
varda salig. Det är, tron allena
gör människan värdig att med
nytta undfå detta hälsosamma och
gudomliga vatten. Ty emedan
detta uti orden tillika med
vattnet tillbjudes och lofvas oss, så
kan det icke på annat sätt
anammas, än att vi tro sådant af
hjärtat. Utan tron är dopet till intet
nyttigt, ehuruväl det i sig själft
är en gudomlig, ovärderlig skatt.
Därföre förmår ock det enda
ordet »den som tror» så mycket, att
det utesluter och förkastar alla
de verk, som vi någonsin kunna
göra i den mening, att vi genom
dem skola bekomma och förtjäna
saligheten. Ty det är orvggligen
så beslutet, att allt hvad som icke
är tro, det gagnar icke till
saligheten, kan ej heller något det
ringaste undfå och bekomma.
Men om de åter säga, som de
pläga: Likväl är dopet också ett
verk, och du säger, att verk och
gärningar hjälpa alls intet till
saligheten; hvar blifver då tron?
så möt dem med ett sådant svar:
Det är visst nog, att våra verk
och gärningar hjälpa alls intet till
saligheten, men dopet är icke vårt
utan Guds verk. Ty du måste,
som sagdt är, göra en ganska
stor åtskillnad emellan Guds dö-
pelse och en badares dop eller
bad. Nu äro ju Guds verk
hälsosamma och till saligheten
nödvändiga, icke heller utesluta de
utan kräfva fast mera tron,
förutan hvilken Guds välgärningar
icke kunna emottagas. Ty
därigenom, att du låter dig begjutas
med vatten, har du icke undfått
dopet, så att du däraf har någon
nytta och fördel. Men då först
gagnar det dig, om du låter dig
döpas i det uppsåt, att du vill
efterkomma Guds befallning och
instiftelse, på det du må blifva
döpt i Herrens Guds namn och
bekomma den salighet, som i
vattnet utlofvad är. Nu kan hvarken
hand eller kropp detta uträtta,
utan hjärtat måste det tro.
Alltså ser du klarligen, att här
icke är något verk, som af oss
i förrättas, utan en skatt, som Gud
gifver oss och tron emottager;
liksom vår Herre Jesus på korset
icke är något verk utan en skatt,
i ordet fattad och oss tillbjuden,
hvilken tron allena anammar och
undfår. Därföre sker oss stor
orätt af våra motståndare, när de
utropa oss, som vi skulle lärj^
något emot tron, den vi likväl
endast drifva och påyrka, såsom
den där så nödvändig är, att vi
henne förutan alls intet kunna
emottaga och bekomma.
Sålunda hafva vi nu i detta
sakramentet tre stycken, hvilka hvar
och en kristen bör veta och
förstå, men i synnerhet, att dopet
är en Guds ordning, som bör
hållas i största heder och värde,
hvilken allena bör tillräckligt
beveka oss, ändock det icke är
annat än ett utvärtes ting; såsom
det fjärde budordet: Hedra din
fader och din moder, är därföre
stadgadt, att man skall hedra
allenast ett lekamligt kött och blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
