Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet. 179
■genom den nya ftxielsens bad och
äßH Helige Andes förnyelse*. Ja,
äfven ordeä: »lifgifvande» brukas
stundom sålunda, aß: det
betecknar syndemas förlåtelse. Ty
emedan människan blifver
rättfärdig|gjord genom tron, ^hvilken den H.
Ände allena verkar, så är det i
;sanning en ny födelse; ty hon
blifver af vr-edens barn ett Guds barn
och således försatt från döden till
lifvet, såsom det står skrifvet, Ef.
2: 5: *&en tid, « ännu voro i
synden, har han oss samt med
Kristus gjort lefvande;« och på
ett annat ställe, Rom. 1: 17: «Den
rättfärdige skall lefva af sin tro.«
Och i den senare meningen
plägar Apologien ofta bruka ordet
nya födelsen.
Vidare brukas också «nya
födelsen® ofta för «helgelsen« och
»förnyelsen», som följa på trons
rättfärdighet, uti hvilken
bemärkelse d:r Luther mycket har
brukat detta ord, så väl uti sin bok
om kyrkan och möten som ock
.annorstädes.
Men när vi lära, att vi genom
den H. Andes verkan blifva
pånyttfödda och rättfärdiggjorda, bör
det ej så förstås, som skulle
alldeles ingen orättfärdighet efter den
nya födelsen låda vid de
rättfärdiggjorda och pånyttfödda uti
deras väsende och gärningar, utan
så, att Kristus med sin
fullkomligaste lydnad öfverskyler alla
deras synder, hvilka dock i detta
lifvet ännu äro kvar uti själfva
naturen. Icke dess mindre blifva
de genom tron för Kristi lydnads
skull (den han allt ifrån sin födelse
intill den smädligaste korsets död
har för oss bevisat sin
himmelske Fader) förklarade och hållna
för goda och rättfärdiga, oansedt
de, i anseende till sin fördärfvade
natur, ännu äro och förblifva
syndare, så länge de hafva denna
dödens kropp. Men icke heller
är det vår mening, att vi utan
ånger och lefvernets förbättring
få gifva synderna lösa tyglar och
framgent framhärda och fortfara
uti dem.
Ty en sann och oskrymtad
ånger bör gå förut. Och de som
af blott nåd (såsom vi hafva sagt)
för den ende medlarens Kristi
skull, allenast genom tron, utan
alla gärningar och förtjänster, äro
inför Gud rättfärdiga, det är,
tagas till nåd hos Gud; dem gifves
också den H. Ande, som förnyar
och helgar dem och verkar uti
dem kärleken till Gud och nästan.
Men emedan den påbegynta
förnyelsen i detta lifvet är
ofullkomlig och synden ännu bor uti
köttet äfven hos de pånyttfödda,
består trons rättfärdighet inför Gud
uti Kristi rättfärdighets nådiga och
barmhärtiga tillräknande utan
något tilläggande af våra gärningar,
nämligen så, att våra synder äro
oss förlåtna och öfverskvlda och
icke varda oss tillräknade (Rom.
4: 6 och följ.).
Men det bör ock noga iakttagas,
om vi eljest vilja behålla denna
artikel om rättfärdiggörelsen
oförfalskad, att icke det, som går före
tron, och det, som följer på henne,
må inblandas och införas i denna
artikel såsom nödigt till
rättfärdiggörelsen och därtill hörande.
Ty det är ej ett och detsamma
att handla om människans
omvändelse och om hennes
rättfärdiggörelse.
Icke hör allt till
rättfärdiggörelsen, som fordras till en sann
omvändelse. Ty till
rättfärdiggörelsen fordras allenast följande ting
nödvändigt: Guds nåd, Kristi
förtjänst och tron, som omfattar dessa
i Guds välgärningar uti evangelii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
