Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - III. Om trons rättfärdighet inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 Konkordieformeln. II. 3. Om trons rättfärdighet.
Att tron gör rättfärdig allenast
till en begynnelse eller en del
eller förnämligast, och att vår
förnyelse eller kärlek äfven gör oss
rättfärdiga inför Gud, antingen så,
att hon uppfyller det, som tron ej
fullgjort, eller åtminstone gör
något därtill.
Att de, som tro, blifva eller äro
rättfärdiga inför Gud, både genom
tillägnandet och påbegynnande
tillika, eller dels genom Kristi
rättfärdighets tillägnande, dels
genom den nya hörsamhetens
påbegynnande.
Att tillägnandet af nådelöften
sker både med hjärtats tro,
munnens bekännelse och andra
dygder.
Men den villfarelsen bör också
förkastas, när det läres, att
människan blir på annat sätt eller
genom något annat salig än genom
det, hvarmed hon blir för Gud
rättfärdiggjord, så att vi väl blifva
rättfärdiga inför Gud utan
gärningar genom tron allena, men det
är ändå omöjligt att ernå den
eviga saligheten utan gärningar.
Detta är fördenskull orätt,
emedan det strider tvärt emot Pauli
utsago, Rom. 4: 6: »Saligheten
är den människas, hvilken Gud
tillräknar rättfärdigheten utan
gärningar.» Och detta är grunden
till Pauli påstående, att vi på
alldeles samma sätt ernå
rättfärdigheten och saligheten; ja, att vi
alldeles på samma sätt, som vi
blifva af tron rättfärdiga, blifva
också tillika upptagna till Guds
barn och få ärfva det eviga
lifvet och saligheten. Därföre
yrkar Paulus icke med mindre
ståndaktighet och allvar på dessa
uteslutande uttryck, genom hvilka
gärningarna och egen förtjänst
alldeles uteslutas (såsom »af nåd»,
»utan gärningar» och andra dy-
lika) uti artikeln om saligheten än
i artikeln om vår
rättfärdiggörelse.
Dessutom bör ock tvisten om
Kristi väsentliga rättfärdighets
inneboende uti oss rätt förklaras.
Ty ehuru Gud Fader, Sonen och
den Helige Ande (som är evig
och väsentlig rättfärdighet) bor
genom tron uti de utvalda, som
äro genom Kristus rättfärdigade
och försonade med Gud (ty alla
rätta kristna äro Fadrens, Sonens
och den Hel. Andes tempel, af
hvilken de ock drifvas till att göra
det som rätt är); så är dock detta
Guds inneboende likväl icke den
trons rättfärdighet, som Paulus
talar om och kallar Guds
rättfärdighet, för hvilkens skull vi
räknas rättfärdiga inför Gud. Men
Guds inneboende följer på trons
rättfärdighet, som går förut, och är
intet annat än syndernas förlåtelse
och en syndares nådiga
upptagande för den endaste Kristi
lydnad och fullkomliga förtjänst
allena.
Eftersom det fördenskull är uti
våra församlingar hos teologerna
af den Augsburgiska bekännelsen
ostridigt, att hela vår
rättfärdighet bör sökas utom oss och utom
alia människors förtjänst,
gärningar, dygder och värdighet, och
att den består uti vår Herre
Jesus Kristus allena; så måste man
väl taga i akt, huru Kristus uti
rättfärdiggörelsens sak kallas y&r
rättfärdighet, nämligen att vår
rättfärdighet består hvarken i den
gudomliga eller mänskliga
naturen utan i hela hans person, i ty
att han såsom Gud och människa
är uti sin enda, hela och
fullkomliga lydnad vår rättfärdighet.
Ty äfven om Kristus hade utan
all synd blifvit aflad af den Helige
Ande och född och uti sin månsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
