Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - IV. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 Konkordieformeln. //.’ 4. Om goda gärningar.
själfva saken med stor häftighet.
Och hafva somliga ifrigt stridt för
den satsen, att den nya
hörsamhet, som den ofvanföre anförda
Guds ordning fordrar, icke är
nödvändig hos de pånyttfödda.
Men på det ock denna
tvistig-het må kristligen och efter Guds
ords öfverensstämmelse blifva
förklarad och genom Guds nåd
alldeles bilagd, vilja vi framställa
vår lära, tro och bekännelse i
denna del.
För det första är det ingen
tvis-tighet uti denna artikel emellan
de våra om dessa satser,
nämligen att det är Guds vilja, ordning
och befallning, att de trogna
vandra uti goda gärningar Tätt de ej
äro rättskaffens goda gärningar,
som hvar och en i godt uppsåt
själf upptänker, eller som ske
efter människostadgar, utan de som
Gud själf uti sitt ord föreskrifvit
och befallt.
Att rättskaffens goda gärningar
icke ske af egna naturliga krafter
utan först då, när personen är
genom tron försonad med Gud och
genom den Hel. Ande förnyad och
uti Kristus Jesus (såsom
Paulus talar. Ef. 2: 10) skapad till
goda gärningar.
Men äfven det är ostridigt, huru
och hvarföre de trognas goda
gärningar (ehuru i detta vårt kött
orena och ofullkomliga) behaga
Gud och äro honom täcka,
nämligen för vår Herres Jesu Kristi
skull, genom tron, af den orsak
att personen är Gud behaglig. Ty
änskönt de gärningar, som höra
till att bibehålla en utvärtes tukt
(sådana som ock ske och jämväl
fordras af de otrogna och till Gud
icke omvända människorna), hafva
sitt anseende och beröm för
världen samt blifva i denna världen
af Gud med timlig välsignelse be-
lönta; likväl, eftersom de ej
komma af en sann tro, så äro de i
sanning synder inför Gud, det är
med synder besmittade, och
räknas af Gud för synder och
orenhet för människans naturs fördärfs
skull, och eftersom personen ej
är försonad med Gud. »Ty ett
ondt träd kan icke bära god frukt».
Matt. 7: 18. Och uti Episteln till
romarne (14: 23) läses: Att »allt
det som ej är af tron, det är synd».
Ty personen måste f örut vara Gud
behaglig lör Kristi skull allena,
om dess gärningar skola behaga
Gud.
Därföre är själfva tron en
moder och källa till de gärningar,
som äro rätteligen goda och
behaga Gud, dem ock Herren själf
vill vedergälla så i detta som det
tillkommande lifvet. Därför
kallas de ock af den h. Paulus trons
sanna frukter såsom ock »Andens
frukter», Gal. 5: 22. »Förty tron
(såsom d:r Luther skrifver uti
företalet till Pauli epistel till
romarne) är ett Guds verk uti oss, som
oss förändrar, pånyttföder af Gud,
dödar den gamle Adam och gör
at" oss helt andra människor uti
hjärta, sinne och alla våra krafter
samt gifver oss den Helige Ande;
och är berörda tro ett lefvande,
kraftigt och mäktigt ting, så att
det ej kan annat vara, än att hon
alltid verkar det som godt är och
frågar icke först efter, om man
bör göra goda gärningar, utan,
| förrän man frågar, har hon gjort
dem och är alltjämt i öfningen.
Men den människa, som på detta
sätt icke gör det som godt är, hon
har ingen rätt tro, famlar som en
blind och ser omkring sig efter
tron och goda gärningar och vet
hvarken hvad tro eller goda
gärningar äro; emellertid talar och
pratar hon mycket utan besked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
