Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - V. Om lagen och evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 Konkordieformeln. II. 5.
Om lagen och evangelium.
den där af ingen synd visste och
likväl är gjord till synd för oss,
på det vi skulle varda Guds
rättfärdighet genom honom, som är
gjord till rättfärdighet (2 Kor. 5: 21;
1 Kor. 1: 30); och hvilkens lydnad
tillräknas oss inför Guds stränga
dom till rättfärdighet, att lagen
således (som förr är sagdt) må
vara ett ämbete, som genom
bokstafven dödar och predikar
fördömelse (2 Kor. 3: 6); men
»evangelium, Guds kraft allom dem till
salighet, som tro» (Rom. 1: 16),
som rättfärdighet predikar och
gifver anden; såsom d:r Luther
ganska flitigt yrkat denna
åtskillnad nästan i alla sina skrifter
och noga visat, att man får en
helt annan kunskap om Gud af
lagen än af evangelium; ty
hedningarna hafva också af naturens
lag haft någon kunskap om Gud
utan att de hvarken rätt känt eller
dyrkat honm (Rom. 1: 20 följ.).
’ Och dessa bägge läror hafva
alltifrån världens skapelse blifvit
framställda i Guds församling dock
med en behörig skillnad. Ty
patriarkernas efterkommande
(såsom ock patriarkerna själfva)
hafva icke allenast flitigt påmint sig,
att människan i begynnelsen
blifvit af Gud skapad helig och
rättfärdig men genom ormens list
öf-verträdt Guds befallning och
blifvit syndare och dymedelst icke
allenast fördärfvat sig utan ock
alla sina efterkommande och
störtat dem uti döden och en evig
fördömelse. Men de hafva åter
upprättat och tröstat sig af den
hugneliga predikan om »kvinnans
säd, som skulle söndertrampa
ormens hufvud» (1 Moseb. 3: 15),
äfven om »Abrahams säd, idi
hvilken allt folk på jorden skulle
välsignadt varda (1 Moseb. 21: 18),
och om Davids Son (Ps. 110: 1, 2;
Jes. 49: 6; Luk. 3: 32), hvilken
borde upprätta Israels rike och skulle
blifva »hedningarnas ljus»; »han
som är sargad för våra
missgärningars skull och slagen för våta
synders skull, genoyn hvilkens sär
vi äro helade vordna» (Jes. 53: 5).
Om dessa två hufvudstycken af
vår kristliga lära tro och bekänna
vi, att de allt intill den yttersta
dagen med all flit, dock med
behörig skillnad böra framställas och
drifvas i församlingen. Ty genom
lagens predikan och dess svåra
hotelser uti nva testamentets
ämbete böra de obotfärdiga
människors hjärtan förskräckas och
föras till att rätteligen känna sina
synder och till att göra bättring,
dock likväl icke så, att de skola
förtvifla för sina synders skull
utan fly till Kristus, ty »lagen är
vår tuktomästare till Kristus» (Gal.
3: 24), på det att vi må blifva
rättfärdiga genom trom, och emedan
»Kristus är lagens ände» (Rom.
10: 4), han då må föra oss’ icke
ifrån utan till Kristus.
Därföre, sedan synderna äro
kända af lagen, böra de förskräckta
sinnena upprättas, på det de af
evangelii predikan om Kristus
måtte få en kraftig tröst och vara
vid godt mod, vetande att Herren
tillgifver dem alla synder genom
Kristus, så framt de tro
evangelium, upptager dem för medlarens
skull till sina barn och gör dem
rättfärdiga och saliga utaf blott
nåd utan deras ringaste förtjänst.
Dock må de icke missbruka
samma Guds nåd eller i förtröstan
därpå synda med vett och vilja.
Och denna åtskillnad emellan
lagen och evangelium har Paulus
uti senare brefvet till korintierna
ganska tydligt förklarat (2 Kor.
3: 7 och följ.).
Därföre, på det lagens och evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
