Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - VII. Om Herrens nattvard - VIII. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II.
8. Om Kristi person. 511
förr anförda och i Guds ord väl
grundade läran.
VIII. Om Kristi person.
Det har jämväl uppkommit en
tvist om Kristi person emellan de
lärare, som hålla sig till den
Augs-burgiska bekännelsen, ehuru den
dock icke först började emellan
dem utan ursprungligen härrörde
från sakramentarierna.
Ty när d:r Luther hade af
in-stiftclseorden klarligen och med
fullkomliga skäl bevisat och
bekräftat emot sakramentarierna, att
Kristi lekamen och blod äro
verkligen och väsentligen tillstädes i
den heliga nattvarden; så blef mot
honom af zvinglianerna detta
inkast gjordt: är Kristi kropp tillika
i himmelen och på jorden
närvarande i Herrens nattvard, så
följer nödvändigt däraf, att den icke
är en sann mänsklig kropp, ty ett
sådant majestät tillkommer allena
Gud, och kan det ingalunda sägas
om Kristi kropp.
Detta inkast vederlade d:r
Luther och bevisade klarligen, så
väl uti sina läro- som
stridsskrifter om Herrens nattvard, dem han
har sati emot sakramentarierna,
hvilka bägge slags skrifter vi
gilla och nu offentligen vilja be
känna oss till. Emellertid
framträdde efter d:r Luthers dödliga
frånfälle några lärare af den
Augs-burgiska bekännelsen, hvilka väl
icke klarligen och uppenbarligen
höllo med sakramentarierna i läran
om Herrens nattvard men likväl
framställde samma falska grund
om Kristi person, hvarmed
sakramentarierna bjödo till att neka och
alldeles upphäfva Kristi lekamens
och blods sanna och väsentliga
närvaro uti Herrens nattvard,
sägande, att man ej bör tillskrifva
den mänskliga naturen uti Kristi
person sådana ting, som öfvergå
eller strida emot hans mänskliga,
naturliga och väsentliga
egenskaper. Och för denna saks skull
beskyllde de såväl d:r Luthers
kristliga lära som ock alla dem,
hvilka hade mottagit densamma
såsom med Guds ord
öfverensstämmande, för nästan alla de
gamla grofva kätterierna.
Men för att denna tvist måtte
kristligen’ efter Guds ords och vår
tros rättesnöre förklaras och
genom Guds nåd biläggas, så vilja
vi med enhälligt samtycke
förklara vår lära, tro och bekännelse
om denna artikel.
Vi tro, lära och bekänna, att
ehuru Guds Son är i sig själf en
fullkomlig och uti den eviga
Gudomen åtskild person och alltså
har af evighet varit med Fadren
och den Helige Ande en sann,
väsentlig och fullkomlig Gud; så
har han likväl i tidens fullbordan
uti sin persons enhet antagit den
mänskliga naturen, dock icke så,
som vore uti Kristus tvenne
personer eller tvenne Kristi, utan att
Jesus Kristus uti en person är en
sann och evig Gud, af evighet
född af Fadren, och en sann
människa, född af jungfru Maria,
såsom det står skrifvet, Rom. 9:15:
» Utaf hvilka Kristus född är, på
köttets vägnar, hvilken är Gud
öfver allting, lofvad evinnerligen».
Vi tro, lära och bekänna, att
uti denna oåtskiljeliga Kristi
person äro tvenne åtskilda naturer,
nämligen den gudomliga, som är
af evighet, och den mänskliga,
som i tiden blef antagen uti Guds
Sons persons enhet. Och dessa
två naturer uti Kristi person
kunna aldrig åtskiljas eller
sammanblandas, eller att den ena kan
förvandlas uti den andra, utan bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
