Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. II. 12. Om andra kättare.
533
heliga ski-ift framföras och
framställas för samma orsaks skull,
på det sådana missbruk och galna
meningar må afskaffas; men
summan af den himmelska läran om
denna artikel innefattas uti dessa
stycken, som vi nu vilja uppräkna.
Allra först bör man noga iakttaga
åtskillnaden emellan Guds eviga
förutvetande och Guds barns eviga
utkorelse till det eviga lifvet. Ty
Guds förutvetande eller
förutseende, hvarigenom han ser och vet
förut allting, förrän det sker,
sträcker sig till alla skapade varelser,
så onda som goda. Ty med detta
förutseende eller förutvetande vet
och ser Gud förut allt, hvad
någonsin är till eller hvad någonsin
blifva skall i världen, hvad nu för
tiden sker eller hvad hädanefter
ske kan, vare sig ondt eller godt;
ty för Gud äro hvarken de
framfarna eller de tillkommande ting
fördolda, utan allting är honom
uppenbart, allting närvarande.
Skriften säger, Matt. 10: 29:
»Säljas icke två sparfvar för en skärf?
Och en af dem faller icke på
jorden eder Fader förutan».
Äfvenså säger psalmisten, 139: 16:
»Dina ögon sågo mig, då jag ännu
oberedd var, och alla dagar voro
i din bok skrifna, det ännu varda
skulle, och ingen af dem kommen
var». Sammalunda Esaias 37: 28:
»Men jag känner din boning väl,
ditt uttåg och intåg, och ditt
rasande emot mig».
Men Guds eviga utkorelse eller
förutbestämmelse till saligheten
hör icke på en gång till de onda
och goda utan allenast till Guds
barn, som äro utvalda och
bestämda till det eviga lifvet, förrän
världens grund lagd var, som
apostelen vittnar, sägande, Ef. 1:
5: »Han har tagit oss sig själf
till barn genom Jesus Kristus."
Guds förutvetande ser och vet
förut jämväl de onda ting, förrän
de ske, dock icke på det sättet,
som om det vore Guds nådiga
vilja, att de skulle ske, utan det
som djäfvulens och människornas
arga vilja stämplar och ärnar
uträtta och jämväl skall uträtta, det
allt ser och vet Gud långt förut.
Ja, Guds förutvetande håller ännu
så sin ordning jämväl uti de onda
ting och gärningar, dem dock Gud
hvarken vill eller gillar, att han
sätter dem ett visst mål före,
hvar-utöfver de ej kunna komma, och
föreskrifver dem tiden, huru länge
de böra vara, äfvensom när och
på hvad sätt samma onda bör
förhindras och straffas. Allt detta
styr Herren så, att det måtte lända
till hans namns ära och till de
utvaldas salighet, men däremot de
ogudaktiga till blygd och skam.
Men orsaken och upphofvet till
det onda är icke Guds
förutvetande, tv Gud hvarken skapar eller
befordrar, uträttar eller verkar det
det onda, ej heller hjälper eller
befrämjar han det; utan djäfvulens
och människornas vrånga och
för-därfvade vilja är orsaken till det
onda, ty det är skrifvet, Hos. 13:
9: »Israel, du för dig i olycka,
ty din hälsa står allena när mig».
David säger ock, Ps. 5: 5: »Du
är icke den Gud, hvilken ett
ogudaktigt väsende behagar».
Men Guds eviga utkorelse vet
icke allenast och ser förut de
utvaldas salighet utan är jämväl en
orsak, som efter Guds nådiga vilja
och välbehag i Kristus Jesus
befordrar, verkar, hjälper" och
befrämjar vår salighet och allt hvad
därtill hör. Och uti denna Guds
utkorelse är vår eviga salighet så
grundad, Matt. 16: 18, »att
helvetets portar ej heller kunnat vara
henne öfvermäktiga». Ty det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
