Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Andra delen - XI. Om Guds eviga utkorelse och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Konkordieformeln. II.
11. Om nådavalct.
Och har Gud uti sitt råd,
uppsåt och förordnande icke allenast
i allmänhet befrämjat de sinas
salighet utan jämväl alla och hvar
och en i synnerhet utaf dem, som
utvalda äro, hvilka genom Kristus
skola saliga varda, i nåd
förutsett, till saligheten utvalt och
beslutat, att han på det sättet, som
vi nu hafva sagt, vill dem genom
sin nåd, gåfvor och kraft af det
eviga lifvet delaktiga göra, hjälpa,
befrämja deras salighet, dem
stadfästa och bevara.
Allt detta innefattas och
begri-pes efter Skriften uti artikeln om
utkorelsen och det eviga
nådavalet till barnaskapet och till den
eviga saligheten. Detta allt,
hvarom vi halva talat, böra vi fatta
under denna artikel, ej heller bör
något häraf uteslutas och
utelämnas, när man handlar om Guds
uppsåt, om utkorelsen, om
nådavalet och förordnandet till det
eviga lifvet. Och när man efter
Skriften vill tänka om denna artikel,
så kan den genom Guds nåd både
tydligt och väl förstås som ock
med nytta afhandlas.
Till en större upplysning uti
denna sak och till ett hälsosamt
bruk af denna lära om de
utvaldas utkorelse till salighet är ock
detta nödvändigt att veta, att
emedan de utvalda allena varda
saliga, hvilkas namn äro skrifna i
lifvets bok, huru och hvaraf man
då skall igenkänna, hvilka de
utvalda månde vara, och hvilka
denna lära kan och bör vara till tröst
och hugsvalelse.
Men om denna fråga bör man
icke döma efter förnuftet, lagen
eller något utvärtes sken. Man
bör ock vakta sig att söka utforska
denna fördolda och förborgade
djuphet af Guds utkorelse utan
fastmera gifva akt uppå Guds uppen-
|barade vilja; ty han har låtit oss
! veta sin viljas hemlighet och den
i efter sitt fördolda råd uppenbarat
i genom Kristus, att den
allmänne-ligen skulle predikad varda (Ef.
1: 9 och följ.; 2 Tim. 1: 9, 10).
Detta Guds förborgade råd
uppenbaras oss sålunda, Rom. 8: 30:
dem Gud har beskärt, utvalt och
förordnat, säger Paulus, dem har
han ock kallat. Men Gud plägar
icke kalla människor
omedelbarligen utan genom ordet, hvarföre
han ock har befallt predikas i sitt
namn bättring och syndernas
förlåtelse. Detsamma vittnar ock
Paulus, då han säger, 2 Kor. 5: 20:
»Sä äro vi nu sändningebud i
Kristi stad, ty Gud förmanar
genom oss. Så bedja vi nu i Kristi
stad: låten för sona eder med Gud».
Och den evangeliska liknelsen lär
(Matt. 22: 2 och följ.), att gästerna,
dem konungen ville kalla till sin
sons bröllop, voro genom hans
utskickade tjänare, bjudna och
kallade. Ja, Herren kallar till sin
! vingård somliga på den första
stunden, somliga på den tredje, sjette,
nionde och somliga på den elfte.
Matt. 20: 3 och följ.
Fördenskull om vi med nytta
vilja betrakta den eviga
utkorelsen till saligheten, så böra vi fast
och stadigt tro, att så väl
bättringens predikan som ock evangelii
löfte är allmänt, det är gäller alla
människor. Därföre har Kristus
befallt (Luk. 24: 47), att man skall
»i hans namn predika bättring
och syndernas förlåtelse ibland
allt folk». Ty Gud har älskat
världen och utgifvit sin ende Son
(Joh. 3: 16). Kristus har borttagit
världens synder (Joh. 1: 29). Han
har utgifvit sitt kött för världens
lif (Joh. 6: 51). Hans blod är en
försoning för hela världens
synder (1 Joh. 1: 7; 2: 2). Kristus sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
