- Project Runeberg -  Bel Ami /
8

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

GUY DE MAUPASSANT

kvällsvard, och han kände endast alltför väl till
hungerns timmar i slutet av månaden.

Han sade sig själv: — Jag måste vänta till
klockan tio, och då dricker jag min sejdel på
L’Améri-cain. Men för tusan, vad jag är törstig. Och han såg
på alla dessa människor, som sutto vid borden och
drucko, dessa människor, som kunde förfriska sig så
mycket de ville. Han gick vidare förbi kaféerna med
käck, obekymrad uppsyn, i det han med en blick
av uppsynen och klädseln bedömde, hur mycket
pengar varje gäst kunde ha på sig. Och han greps av
vrede mot dessa människor, som sutto där så lugnt.
Om man letade igenom deras fickor, skulle man
finna guld, silver och sousslantar. I genomsnitt
borde var och en ha minst två louisdorer; det fanns gott
hundra människor på varje kafé; hundra gånger två
louisdorer gjorde fyratusen francs! Han mumlade:
— De svinen! Om han fick tag i en av dem på en
riktigt mörk bakgata, skulle han utan minsta
samvetskval vrida nacken av honom, såsom han gjort med
böndernas fjäderfä under de stora manövrerna.

Och han kom att tänka på sina två år i Afrika och
hur han vid de små posteringarna i södern
brand-skattat araberna. Men i Paris var det en helt annan
sak. Där kunde man inte med sabeln vid sidan och
revolvern vid en rem om handleden plundra helt
oförfärat, i frihet, långt borta från rättvisan. I sitt
hjärta kände han alla instinkter hos den i ett
erövrat land lössläppte underofficeren. Han saknade sina
två år i öknen. Så dumt, att han icke stannat kvar
där! Han hade emellertid hoppats på något bättre,
när han kom tillbaka hem. Och nu, ja, nu var det
just trevligt!

Han gick förbi Vaudeville och stannade utanför
Café Américain, i det han frågade sig, om han inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free