Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
GUY DE MAUPASSANT
— Jag sköter politiken i La Yie
Fran-5 a i s e, senaten i Salut och
litteraturrecensionerna i La Planet e. Som du ser, har jag gjort
karriär.
Duroy såg på honom med förvåning. Han hade
förändrats mycket, mognat. Han hade numera
uppträdande, hållning och klädsel hos mannen i god
ställning, mannen som är säker på sig själv, och
magen hos den, som äter goda middagar. Förr i
tiden hade han varit mager, spenslig och smidig, en
galenpanna, skrävlare och bråkstake, alltid med i
svängen. På tre år hade Paris gjort honom till en
helt annan människa, tjock och allvarlig, med några
vita hårstrån vid tinningarna, ehuru han inte var
mer än tjugusju år.
— Vart skall du ta vägen? frågade Forestier.
Duroy svarade: — Ingenstans. Jag tar bara en
promenad, innan jag går till sängs.
— Bra. Vill du göra mig sällskap till La Yie
Frangaise, där jag skall läsa ett korrektur, så
kunna vi sedan gå och dricka en sejdel öl
tillsammans?
— Ja, jag följer med dig. De gingo vidare arm i
arm.
— Yad gör du här i Paris? frågade Forestier.
Duroy ryckte på axlarna. — Jag helt enkelt
svälter ihjäl. Då jag tjänat ut min tid, ville jag komma
hit för att. . . för att göra min lycka eller snarare
för att få vistas i Paris, och nu har jag i sex månader
varit anställd på Nordbanans kontor för
femtonhundra francs om året — inte ett öre mer.
— För tusan, det var inte fett, mumlade
Forestier.
— Nej, jag skulle tro det! Men hur skulle jag
kunna få något bättre? Jag är alldeles ensam, kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
