Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
GUY DE MAUPASSANT
— Ba! Man försöker, man börjar. Jag skulle
kunna använda dig till att inhämta upplysningar
och avlägga besök. Till en början skulle du få
två-hundrafemtio i månaden och droskpengar. Vill du,
att jag skall tala med direktören?
— Ja, visst vill jag det.
— Yälan, skriv något och kom och ät middag hos
mig i morgon; det blir bara fem, sex personer —
min chef, herr Walter, hans fru, Jacques Rival och
Norbert de Varenne, som du nyss såg, samt en
väninna till min hustru. Överenskommet?
Duroy tvekade och rodnade. Till sist mumlade
han: — Det är så . . . att jag inte har några lämpliga
kläder. Forestier såg förvånad ut.
— Har du inga kläder? För tusan, det är något
alldeles oundgängligt! Förstår du, i Paris kan man
lättare avvara en säng än kläder. Så stack lian
handen i västfickan, tog upp några guldmynt, lade två
louisdorer framför sin gamle kamrat och sade i
hjärtlig ton: Betala igen dem, när du kan. Hyr eller
köp på avbetalning en sällskapsdräkt. Ordna allt
och kom säkert hem till mig i morgon klockan halv
åtta och ät middag •— 27 Rue Fontaine.
Rörd tog Duroy pengarna, i det han stammade:
— Du är alltför vänlig, jag tackar dig så mycket . . .
var övertygad om att jag inte skall glömma . . .
Den andre avbröt honom: — Det är bra! En sejdel
till, eller hur? Så ropade han: Kypare, två sejdlar!
Och när de druckit dem, frågade tidningsmannen:
Har du lust att flanera en stund?
— Ja, gärna. De begåvo sig av fram mot
Madeleine.
— Yad skola vi nu ta oss till? frågade Forestier.
Duroy visste inte riktigt, vad han skulle svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
