- Project Runeberg -  Bel Ami /
18

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 GUY DE MAUPASSANT

De slogo sig ned och betraktade dem, som gingo
förbi. Då och då stannade en flicka och frågade med
ett stereotypt leende: — Ni bjuder väl mig på något,
min herre? Och när Forestier svarade: — Ja, på ett
glas vatten ur fontänen, avlägsnade hon sig
mumlande: — En sådan drummel!

Men den ynpiga brunetten, som strax förut lutat
sig mot deras loge, blev nu synlig arm i arm med
den feta blondinen. De voro verkligen ett ståtligt,
väl avpassat par.

När hon fick se Duroy, smålog hon, som om
deras blickar redan sagt varandra intima hemligheter,
och efter att ha tagit en stol slog hon sig lugnt ned
mitt emot honom, tvang sin väninna att också taga
plats och sade sedan med hög röst: — Kypare, två
grenadiner. Den överraskade Forestier utbrast: —
Du är inte blyg av dig, du!

Hon svarade: — Det är din vän, som lockar mig.
Han är verkligen en vacker gosse. Jag tror, att jag
för hans skull kunde begå dårskaper.

Duroy, som var blyg, fann ingenting att säga.
Han vred sina mustascher och smålog förläget.
Kyparen kom med dryckerna, som kvinnorna tömde i
ett drag, varpå de reste sig upp; med en lätt
böjning på huvudet och en klapp på Duroys axel med
solfjädern sade brunetten: — Tack, min raring! Du
är just inte vidare språksam av dig! Och de
avlägsnade sig med vaggande höfter.

Forestier brast i skratt. — Hör du, min gubb.e, du
har verkligen tur hos kvinnorna. Det är något att
ta vara på. Det kan föra dig långt. Efter ett
ögonblicks tystnad tillade han: Det är ändå genom dem
man kommer fortast fram. Då Duroy bara smålog,
utan att svara, frågade han: Stannar du kvar
längre? Jag har fått nog — jag går.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free