Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
31
Fru de Marelle, som just talat med fru Forestier,
ropade honom till sig.
— Jaså, min herre, sade hon, ni ämnar således
försöka er lycka som tidningsman?
Då började han tala om sina planer i vaga
ordalag, och sedan upprepade han med henne det
samtal, han strax förut haft med fru Walter, men som
han nu behärskade ämnet bättre, visade han sig
ännu mer till sin fördel och upprepade det, han strax
förut hört, som om det komme från honom själv.
Och han blickade oavvänt in i hennes ögon, som om
han ville ge en djupare innebörd åt det han sade.
Hon berättade i sin tur anekdoter med lättheten
hos en kvinna, som vet sig vara spirituell och alltid
vill vara lustig. Hon blev förtrolig, lade sin hand
på hans arm, sänkte rösten för att säga intigheter,
som på detta sätt fingo en intim prägel. Han
upphetsades i sitt inre av den lätta beröringen av denna
unga kvinna, som ägnade sig åt honom. Han hade
genast velat offra sig för henne, försvara henne,
visa, vad han dög till, och hans långsamma sätt att
svara henne antydde, vilka tankar som upptogo
honom.
Helt plötsligt ropade fru de Marelle utan
anledning:— Laurine! Och flickan kom fram. Sätt dig,
mitt barn. Du kan förkyla dig i fönstret.
Och Duroy kände plötsligt lust att kyssa flickan,
som om något av denna kyss övergått till modern.
Han frågade i ridderlig, faderlig ton:
— Tillåter ni, att jag kysser er, min fröken?
Barnet såg på honom med överraskad min. Fru
de Marelle sade skrattande: — Svara: »Ja, min herre,
det vill jag för den här gången, men det får inte bli
någon vana».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
