Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
GUY DE MAUPASSANT
FEMTE KAPITLET.
Det hade förflutit två månader; man var redan i
september, och den framgång, Duroy hoppats vinna
så snabbt, tycktes honom komma bra långsamt.
Han hade ofta funderat på att avlägga ett besök
hos fru Forestier, men tanken på deras senaste
sammanträffande avhöll honom därifrån, förödmjukade
honom, och dessutom väntade han, att hennes man
skulle anmoda honom därom. Så kom han att tänka
på fru de Marelle och att hon bett honom komma
och hälsa på, och begav sig till henne en
eftermiddag, då han inte hade något att göra.
— Jag är alltid hemma till klockan halv tre. Hon
bodde fyra trappor upp i ett hus vid Rue de Verneuil.
Dörren öppnades av en okammad liten tjänsteflicka,
som knöt sina mössband, medan hon svarade: — Ja,
frun är hemma, men jag ’vet inte, om hon är
uppstigen. Och hon sköt upp dörren till salongen, som
inte var stängd.
Duroy steg in. Rummet var ganska stort, men där
fanns inte mycket möbler, och det såg ostädat ut.
Duroy slog sig ned och väntade. Han fick vänta
länge. Så öppnades en dörr, och fru de Marelle kom
inrusande, iförd en japansk peignoar av rosafärgat
siden, på vilket voro broderade landskap i guld, blåa
blommor och vita fåglar. Hon utbrast: — Kan ni
tänka er, att jag ännu låg? Så snällt av er att
komma och hälsa på. Jag var övertygad om att ni hade
glömt mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
