- Project Runeberg -  Bel Ami /
92

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

GTJY DE MAUPASSANT

Han gjorde en åtbörd av raseri och sade i
ursinnig ton: — Vem har givit er tillåtelse att tilltala
mig? Ge er iväg, annars låter jag anhålla er.

Då skrek hon med lågande ögon: — Åh, står det så
till? Du slusk! När man sover med en kvinna,
hälsar man åtminstone på henne. Därför att du i kväll
har en annan med dig, är det ingen anledning att
inte känna igen mig. Om du endast givit mig ett
litet tecken, när jag nyss mötte dig, hade jag
lämnat dig i fred. Men du var stram, gudbevars! Jag
skall ge dig, jag! Ah, du säger inte ens god dag,
när jag möter dig ...

Hon skulle ha hållit på att skrika länge, om inte
fru de Marelle hade öppnat logedörren och tagit till
flykten, genom trängseln fram mot utgången.
Duroy skyndade efter henne. När Rachel såg dem fly,
skrek hon i triumf: — Hejda henne! Hejda henne!
Hon har stulit min älskare.

Det hördes skratt bland publiken. Två herrar
grepo på skämt den flyende i axlarna och ville hålla
fast henne, i det de försökte kyssa henne. Men
Duroy befriade henne med våld och släpade henne med
sig ut på gatan.

Hon kastade sig upp i en tom droska, som höll
utanför etablissemanget. Han hoppade upp efter
henne, och då kusken frågade, vart han skulle köra,
svarade han: — Vart ni vill. Vagnen rullade långsamt
bort. Clotilde, som var ett rov för något slags
nervattack, satt med händerna för ansiktet och snyftade,
så att hon var nära att kvävas, och Duroy visste
inte, vad han skulle göra eller säga. När hon
slutligen upphörde att gråta, stammade han: Hör på
mig, Clo, min älskling, låt mig förklara saken! Det
är inte mitt fel. . . Jag har känt den där kvinnan
förr . . . under första tiden . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free