Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 GTJY DE MAUPASSANT
Den unga kvinnan satt i en länstol vid
sänggaveln. Duroy slog sig ned i en annan bredvid henne,
och de väntade under tystnad. En sjuksköterska,
som läkaren skickat dit, satt vid fönstret och
slumrade.
Duroy själv började nicka till, då ban plötsligt
•erfor en förnimmelse av att det hänt något. Han slog
upp ögonen just i tid att se Forestier sluta sina,
liksom då två ljus slockna. En svag hickning satte
den döendes strupe i en lätt darrning, och vid hans
mungipor syntes två tunna blodstrimmor, som
runnö ned på skjortan. Hans händer upphörde med sin
vandring. Han hade upphört att andas.
Hans hustru förstod, uppgav ett litet skri, kastade
sig på knä och tryckte gråtande ansiktet mot
lakanet. Den häpne och förfärade Georges gjorde
mekaniskt korstecknet. Sköterskan, som vaknat, kom
fram till sängen. — Det är slut, sade bon. Och Duroy,
som återfått sin kallblodighet, mumlade: — Det gick
fortare, än jag tänkt.
Då den första bestörtningen lagt sig och de första
tårarna fällts, ägnade man den döde alla
erforderliga omsorger och vidtog de mått och steg
dödsfallet krävde. Duroy sprang omkring ända till
mörkrets inbrott.
Då han kom hem, var han mycket hungrig. Fru
Forestier åt litet, och sedan slogo båda sig ned i
dödsrummet för att vaka hos den döde.
Två ljus brunno på nattduksbordet bredvid en
tallrik, på vilken låg en mimosakvist i litet vatten,
ty man hade icke kunnat komma över den
erforderliga buxbomskvisten.
De voro ensamma, den unge mannen och den
unga kvinnan, hos den, som icke längre fanns till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
