Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 GTJY DE MAUPASSANT
för sig1 själv och som man upptäcker först då man
riktigt rannsakar sig.
Och varför skulle han själv icke försöka sig på
denna erövring? Yad han skulle vara stark
tillsammans med henne och fruktansvärd! Yad han skulle
kunna gå fort och långt och säkert!
Och varför skulle han icke lyckas? Han kände på
sig helt tydligt, att han behagade henne, att hon för
honom kände mer än sympati, ett av dessa tycken,
som vakna mellan besläktade naturer och som bero
lika mycket på ömsesidig dragningskraft som på ett
slags stum medbrottslighet. Hon visste, att han var
intelligent, beslutsam, ihärdig; hon kunde lita på
honom.
Han greps av otålighet att få veta det, fråga
henne, lära känna hennes avsikter. Han måste avresa
i övermorgon, enär han inte kunde stanna ensam i
huset med den unga kvinnan. Därför måste han
raska på före sin avresa till Paris, skickligt,
finkänsligt utforska hennes planer och inte låta henne
återvända hem för att kanske ge vika för en annans
böner och binda sig oupplösligt.
Han mumlade: -— Ni måste vara trött?
Hon svarade: -— Ja, men jag är i all synnerhet
bedrövad.
— Ja, det är ett svårt slag för er och en sådan
fullständig förändring i ert liv, en sannskyldig
hjärtats och tillvarons omvälvning.
Hon suckade djupt, utan att svara något.
Han fortsatte: — Det är sorgligt för en ung
kvinna att finna sig så ensam, som fallet blir med er.
Sedan tystnade han. Hon sade ingenting. Han
stammade: — I varje fall känner ni till vår
överenskommelse. Ni kan förfoga över mig, som ni vill.
Jag tillhör er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
