Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
133
Då hon glidit ut ur hans armar, sade hon i
allvarlig ton:
— Hör på, min vän — jag har ännu inte beslutat
något. Det skulle emellertid kunna hända, att det
blir »ja». Men ni måste lova, att det förblir en
absolut hemlighet, tills jag löser er från ert löfte.
Han svor det och gick sin väg med hjärtat
uppfyllt av glädje.
Duroy arbetade flitigt, försökte spara för att inte
vara alldeles pank, när han skulle gifta sig, och blev
nu lika snål, som han förut varit slösaktig.
Sålunda gick sommaren, och hösten inbröt, utan
att någon misstänkte det minsta, ty de träffades
helt föga och då alltid på det naturligaste sätt i
världen.
En kväll sade Madeleine till honom, i det hon
blickade honom djupt i ögonen:
— Ni har ännu icke omtalat vår plan för fru de
Marelle?
— Nej, min vän. Enär jag lovat er att hålla saken
hemlig, har jag inte yttrat ett ord därom till en
levande själ.
— Välan, det är på tiden att förbereda henne. Jag
åtar mig Walters. Det kan ske denna vecka, icke
sant?
Han hade rodnat. — Jo, i morgon. Hon vände
långsamt bort blicken, liksom för att inte observera hans
förlägenhet, och fortsatte: — Om ni vill, kunna vi
gifta oss i början av maj. Det skulle vara mycket
lämpligt.
— Jag lyder er med glädje i allt.
— Den tionde maj, som är en lördag, skulle passa
mig utmärkt, därför att det är min födelsedag.
— Alltså blir det den tionde maj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>