Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
159
nes två döttrar, som sutto som skiltvakter på ömse
sidor om modern, vände han sig till sin forna
älskarinna. Hon räckte honom handen; han fattade
den och tryckte den menande, som för att säga: —
Jag älskar er alltjämt. Ilon besvarade hans
tryckning.
Han frågade: — Har ni mått bra under det
århundrade, som förflutit sedan vårt senaste
sammanträffande? Hon svarade i lätt ton: — Ja. Och ni, Bel
Ami? Så vände hon sig till Madeleine och fortsatte:
Du tillåter väl, att jag alltjämt kallar honom Bel
Ami?
— Ja visst, min kära vän. Jag tillåter dig allt, du
vill. Det tycktes ligga en anstrykning av ironi i
dessa ord.
Fru Walter talade om en fest, som Jacques Rival
skulle anordna i sin ungkarlsvåning, en stor
fäkt-uppvisning, vid vilken damer ur societeten skulle
hjälpa till.
Ilon sade: — Det blir mycket intressant. Men jag
är förtvivlad över att vi inte ha någon, som kan
eskortera oss dit, ty min man kommer att vara
bortrest just då.
Du Roy erbjöd sig med ens. Hon antog hans
erbjudande. — Vi bli er mycket förbundna, mina
döttrar och jag.
Han tittade på den yngre av fröknarna Walter
oeh tänkte: — Hon är inte alls illa, den där lilla
Suzanne, inte alls!
Hon såg ut som en späd docka, var alltför liten,
men smal om midjan och med utvecklade höfter och
barm, ett miniatyransikte med ögon som blågrå
emalj.
Den äldre systern, Rose, var ful, platt, obetydlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
