Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
161
Du Roy blev förvånad. — Jag trodde, att hon
också var judinna.
— Hon? Visst inte! Hon är beskyddarinna för
all välgörenhet inom Madeleineförsamlingen. Hon
blev till och med vigd i kyrkan. Jag kommer inte
ihåg längre, om chefen underkastade sig att bli döpt
eller om kyrkan blundade.
Georges mumlade: — Ah! ... Och hon . .. hon
har . . . förgapat sig i mig?
— Ja, säkert och helt och hållet. Om du inte vore
gift, skulle jag råda dig till att anhålla om. . .
Suzannes hand, icke sant, hellre än om Roses?
Han svarade, i det ban vred sina mustascher: —
Åh, men modern är ännu inte maskstungen!
Men Madeleine utbrast otåligt: — Min gosse, jag
önskar dig lycka med modern, men jag är inte rädd.
När man hunnit till hennes ålder, begår man inte
längre sitt första felsteg. Det måste man ta mycket
tidigare.
Georges tänkte: — Om det verkligen vore sant, att
jag kunde gifta mig med Suzanne .. . Men så
ryckte han på axlarna. Ba! Det är en dåraktig tanke.
Fadern skulle aldrig hålla till godo med mig.
Han föresatte sig emellertid att hädanefter ägna
mera uppmärksamhet åt fru Walter, utan att för
övrigt tänka på att försöka draga någon fördel
därav.
Så fort han ätit frukost följande morgon, begav
ban sig till Rue de Verneuil. Samma tjänstflicka
öppnade dörren och frågade med den för tjänare hos
småborgare kännetecknande förtroligheten: —
Herrn mår bra?
Han svarade: — Ja, mitt barn. Han trädde in i
salongen, där en oövad hand spelade skalor på pianot.
Det var Laurine. Han hade trott, att hon skulle
B. A. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
