Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
163
— Ja, jag tänkte alltid, att du skulle komma
tillbaka.
Det klack till av glädje i käns bröst. Hon
älskade konom således med en verklig, beständig,
trofast ock djup kärlek.
Han viskade: — Jag dyrkar dig. Så frågade kan:
Mår din man bra?
— Ja, mycket bra. Han har just tillbringat en
månad här hemma. Han avreste i förrgår.
Du Roy kunde inte lägga band på sin munterhet.
— Det faller sig bra!
Hon svarade naivt: — Ja, det faller sig bra. Men
han generar oss inte mycket, när han är hemma. Det
kommer du ju ihåg.
— Ja, det är sant. För övrigt är ban en präktig
människa.
— Och du, sade hon, vad tycker du om ditt nya
liv?
— Varken bra eller illa. Min hustru är min
kamrat, min kompanjon.
— Ingenting mer?
— Ingenting mer . .. Vad hjärtat beträffar .. .
— Jag förstår mycket väl. Hon ser dock bra ut.
— Ja, men det betyder ingenting för mig. Så
makade han sig ännu närmare Clotilde och viskade:
När få vi återse varandra?
— Jo ... i morgon . . . om du vill.
— Ja. I morgon klockan två?
— Klockan två.
Han reste sig upp för att gå, men så stammade han
smått generad: — Hör du, jag vill överta rummen
vid Rue de Constantinople. Jag vill det. Det fattas
bara, att du skulle betala dem längre.
Hon kysste hans händer med en åtbörd av
beundran och kärlek ock mumlade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
