Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 GTJY DE MAUPASSANT
För att gnabbas med hustrun låtsade Du Roy inte
tro henne. Man skulle inte vara nog idiotisk att
göra om dumheten med Tunis.
Men hon ryckte otåligt på axlarna. — Jag säger
dig, att det är så! Jag säger dig, att det är så!
Förstår du då inte, att det är en stor penningfråga för
dem? Nu för tiden, min käre vän, frågar man inte:
»Var är kvinnan?» utan man frågar: »Var är
affären?»
Han mumlade: -— Ba! med föraktfull min för att
förarga henne.
Hon utbrast retligt: — Du är lika naiv som
Forestier. Hon ville såra honom och väntade ett utbrott
av vrede, men han svarade skrattande: — Den där
hanrejen Forestier?
— O, Georges!
Med fräck, hånfull min svarade han: — Än sen då?
Erkände du inte härom kvällen för mig, att du
givit Forestier hora? Så tillade han: Stackars djävul!
i en ton av djupt medlidande.
Madeleine vände honom ryggen, utan att
bevär-diga honom med ett svar. Efter några minuters
tystnad fortsatte hon: — Vi skola ha främmande om
tisdag; fru Laroche-Mathieu kommer hit på middag
jämte vicomtesse de Percemur. Vill du be Rival och
Norbert de Varenne? Jag går i morgon till fru
Walter och fru de Marelle. Kanske vi även kunna be
fru Rissolin.
—■ Gott! Jag åtar mig Rival och Norbert
Han gnuggade belåtet händerna, ty han hade
funnit ett bra sätt att såra sin hustru och ge utlopp åt
det agg och den otydliga och frätande svartsjuka,
som vaknat till liv inom honom under deras åktur
i Boulogneskogen. Han talade icke mer om
Forestier, utan kallade honom hanrejen. Han insåg myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
