- Project Runeberg -  Bel Ami /
202

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202 GTJY DE MAUPASSANT

Hon hade tagit av sig hatten. Nu tog hon av sig
snörlivet, som satt åt alltför mycket. Han pekade på
påsen med sötsaker på kakelugnen. — Jag har tagit
med mig kanderade kastanjer åt dig.

Hon klappade i händerna. — Så bra! En sådan
raring du är!

Hon åt långsamt, i det hon då och då kastade en
blick i påsen för att se, hur många som funnos kvar.
Så sade hon: — Sätt dig i länstolen, så kryper jag
ihop mellan dina ben och äter mina gotter. Då får
jag det bra.

Han smålog, satte sig och tog henne mellan sina
åtskilda ben, såsom han strax förut haft fru
Walter. Hon böjde på huvudet för att tala till honom
och sade med munnen full: — Vet du vad, älskling!
Jag har drömt om dig; jag har drömt, att vi
företogo en lång resa, du och jag ensamma, på en
kamel. Den hade två pucklar, och vi sutto på var sin
puckel, och vi färdades i öknen. Vi hade med oss ett
paket med smörgåsar och en butelj vin, och vi sutto
på våra pucklar och åto vår lilla middag. Men det
tråkade ut mig, därför att vi inte kunde göra något
annat; vi sutto för långt ifrån varandra, och jag
ville stiga av.

Han svarade: — Jag vill också stiga av.

Han skrattade, road av historien, och han narrade
henne att säga dumheter, att prata, att säga alla
dessa barnsligheter och naiva infall, som förälskade
människor säga. De lustigheter, som han fann
trevliga, när de kommo från fru de Marelles mun, hade
väckt hans vrede och avsky, om fru Walter hade
sagt dem.

Clotilde kallade honom också: — Min älskling,
min lille, min skatt. Dessa ord föreföllo honom ljuva
och smeksamma. När de strax förut uttalats av den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free