Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
GTJY DE MAUPASSANT
— Om ni lämnar mig det för två tusen
femhundra, är affären uppgjord.
Mannen tvekade, innan han svarade: — Nej, min
herre, det är omöjligt.
Du Roy sade: —- Välan, ni lägger till det där
gulduret för femton hundra — det blir fyra tusen, som
jag betalar kontant. Går ni in på det? Varom inte,
går jag någon annanstans.
Den häpne juveleraren gick till sist in på
förslaget. Efter att ha uppgivit adress tillade
tidningsmannen: — Ni låter gravera mina initialer G. R. C.
i monogram under en friherrlig krona.
Madeleine smålog helt överraskad. Och när de
lämnade butiken, tog hon honom under armen med
en viss ömhet. Hon tyckte verkligen, att han var
förståndig och praktisk. Nu, när de hade räntor,
måste de ha en titel, det var endast rättvist.
Sedan de köpt en loge till kvällens föreställning
på Vaudeville, föreslog han, att de skulle äta
middag ute.
— Ja, ja, det vill jag gärna, sade hon.
Han kände sig lycklig som en kung och undrade,
vad de skulle kunna hitta på mer. — Om vi skulle
uppsöka fru de Marelle och tillbringa kvällen med
henne. Hennes man är hemma, har jag hört. Jag
skulle gärna vilja trycka hans hand.
De gingo dit. Georges, som kände sig smått rädd
för det första sammanträffandet med älskarinnan,
tyckte inte alls illa om att hans hustru var med, så
att han skulle slippa alla förklaringar.
Men Clotilde tycktes inte komma ihåg något, utan
tvingade till och med sin man att antaga deras
inbjudan.
Middagen blev mycket glad och kvällen
förtjusande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
