Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
229
— Tig då! Men varför kommer du inte längre
kem till mig? Yarför vägrar du att äta middag
åtminstone en gång i veckan kos mig? Jag lider
okyggligt. Jag älskar dig, kar inte en tanke, som
inte gäller dig, kan inte betrakta något, utan att se
dig för mina ögon, vågar inte uttala ett ord, av
fruktan att då uttala ditt namn! Du, du känner inte
till detta! Det förefaller mig, som om jag vore
fången, bunden i en säck, jag vet inte vad. Det
alltid närvarande minnet av dig sammansnör min
strupe, söndersliter mitt bröst, förlamar mina ben,
så att jag inte mer kan gå. Ock jag sitter kela
dagen ock tänker på dig.
Han betraktade kenne med förvåning. Detta var
icke längre den feta, kärlekskranka fjolla, som han
känt, utan en övergiven, förtvivlad kvinna, i stånd
till allt.
En otydlig plan hade emellertid börjat uppspira i
hans hjärna. Han svarade:
— Min kära vän, kärleken varar inte i all
evig-ket. Man tar varandra, ock man lämnar varandra.
Men när den fortgår som mellan oss, blir den en
förskräcklig black om ens fot. Jag vill inte vara
med om det längre. Där har du sanningen. Men
om du kan taga ditt förnuft till fånga ock bemöta
mig som en vän, skall jag komma kit som förr.
Känner du dig i stånd till det?
Hon lade sina bara armar på Georges’ svarta frack
och mumlade: — Jag är i stånd till allt, om jag blott
får återse dig.
— Överenskommet alltså, sade han. Yi äro
vänner, ingenting mer.
Hon stammade: — överenskommet. Så bjöd hon
honom sina läppar. Ännu en kyss .. . den sista. Han
vägrade milt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
