Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
231
Rose rodnade och mumlade: — Du är stygg,
Su-zette! Den herrn är inte mera min vän, än vad han
är din.
Den andra smålog. — Jag förstår nog.
Rose blev förargad, vände dem ryggen och
avlägsnade sig. Du Roy grep helt förtroligt flickan om
armbågen och sade med sin smekande röst: — Hör
på mig, min kära lilla! Anser ni mig vara er vän?
— Ja visst, Bel Ami!
— Hyser ni tillit till mig?
— Ja, absolut.
-— Kommer ni ihåg, vad jag nyss sade till er?
— I fråga om vad?
— I fråga om ert giftermål, eller snarare om den
man, ni blir gift med?
— Ja.
— Yälan! Yill ni lova mig en sak?
— Ja. Men vad är det?
— Det är det, att ni skall rådfråga mig alla de
gånger, som man anhåller om er hand, och att icke
ge någon ert ja, utan att först ha inhämtat mitt råd.
— Ja, det vill jag gärna göra.
— Och det är en hemlighet mellan oss två. Icke
ett ord till vare sig er far eller er mor.
— Inte ett ord!
— Lovar ni det?
— Ja, det lovar jag.
Jacques Rival kom fram med viktig min. — Min
fröken, er far frågar efter er i och för dansens skull.
Hon sade: — Kom med, Bel Ami. Men han
vägrade, besluten att avlägsna sig med ens, ty han ville
vara ensam med sina tankar. Han började leta efter
sin hustru. Om en stund såg han henne vid buffén,
där hon drack choklad i sällskap med två obekanta
herrar. Hon presenterade sin man för dem., men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
