Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åmmeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åmmeberg och Zinkgruvan. Om brytningen av dessa
järnmalmsfyndigheter intill mediet av 1800-talet vittna tvenne
mycket stora dagbrott i närheten av Västerby
komministergård och strax intill järnvägen Åmmeberg—Zinkgruvan.
Det är lätt att komma till dessa gruvor, och färden dit
lönar sig. De ligga i en ganska romantisk natur med
majestätiska granskogsklädda höjder och ljusa dalgångar med
yppig lövvegetation, bl. a. lindar, och en rik flora. Här
blommade sålunda våren 1944 bl. a. tibast och lungört.
Västerby gruva, som gett den bästa malmen av de båda,
är till stor del igenrasad, varför man nu ej kan få någon
uppfattning om det djup den en gång haft. Från den
nuvarande bottnen i gruvan är det dock minst ett 30-tal meter
upp till dagöppningens rand, och gruvan har en längd av
nära 100 meter. Vegetationen i gruvan är frodig och består
bl. a. av al, sälg och benved, och nästan hela gruvan grönskar
om sommaren. På ena väggen är ett stort gap, som uppstod
vid ett ras i gruvan år 1768, varvid 12 personer omkommo.
I detta gap brukar numera räven ha bo. Två malmhögar,
delvis övermossade, ligga ordentligt uppstaplade i gruvan,
tydligen en gång färdiga för borttransport.
Mindre än 1 kilometer norr om Västerbygruvan och på
samma sida om järnvägen som denna ligger Garpagruvan,
som imponerar betydligt mer än den förstnämnda och är en
verklig attraktion ur turistsynpunkt. Entrén till gruvan är
upptagen på så sätt, att tvenne höga fristående bergsblock
bildats, vilka te sig som portalkolonner. Då man passerat
mellan dessa, befinner man sig i en jättesal med 40—50
meter höga, lodräta väggar. På dessa trivs ingen växtlighet.
De bestå av tusentals kala brottytor, vittnande om de väldiga
tonmängder malm, som hämtats här. Gruvan är cirka 35
meter lång och 20 meter bred. Uppe vid gruvöppningens
rand stå granarna tätt, och deras sus är det enda, som stör
ödemarksstillheten. Då jag var inne i gruvan en midsommar, var
luften där sval som i en källare, och det fanns ännu något litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
