Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvdriften vid Åmmeberg - II. I Vieille Montagnes regi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En belgisk gruva vid norra Vättern
— och då genom rena slumpen. Lundgren och Alsing reste
till Hamburg för att söka sälja Åmmeberg, vilket var
nödvändigt, emedan Widestrand var i trängande behov av att
återfå sitt förlag. Varken Lundgren eller Alsing voro
språkkunniga. Då de en dag sutto på en restaurang i Hamburg
och klagade för en bekant, att de ej visste huru de skulle
kunna skaffa någon köpare till gruvorna, avlyssnades
samtalet av en främling, som satt vid ett bord i närheten. Han
presenterade sig därefter som den i Paris bosatte svenske
trävaruhandlaren Theodor Friedländer. Denne var en
affärsman mecl internationella förbindelser, och han
förklarade sig villig att förmedla affären. — Till vilket pris
vill Ni sälja egendomen, frågade han. — För 300,000
riksdaler, svarade Lundgren. — Duger icke, replikerade
Friedländer, och i så fall kan jag icke vara till tjänst, men vill
Ni hålla till godo med 3 miljoner, så skall jag försöka. Den
köpare jag tänker på befattar sig ej med småsaker.
Alltnog Lundgren och Alsing reste hem. Friedländer
vände sig till det stora belgiska bolaget Vieille Montagne.
Detta bolag, som just då såg sig om efter nya zinkfyndigheter,
sände ingenjören Otto Schwarzmann till Sverige för att
undersöka gruvorna. Friedländer begärde för dessa och
Åmmebergs egendom 3 miljoner francs. Bolaget utlovade
svar inom sex månader. "Gruvorna äro värda det pris, de
utbjudas till, men man kan ju bjuda Lundgren 1,800,000
francs", skrev ingenjör Schwarzmann till sitt bolag.
Samtidigt som Friedländer förde underhandlingar med
nyssnämnda bolag, lät han den landsflyktige polske baronen
Rozycki utbjuda gruvorna i England, och denne lyckades
intressera den engelsk-judiska bankiren och mångmiljonären
Moses Montefiore, som funderade på att betala 100,000 pund
för gruvorna. Hohenzollerverken, en mycket stor
zinkproducent, hade genom Rozycki bjudit 2 miljoner francs, men
sedan Lundgren telegrafledes accepterat detta pris "om per
kontant", hade intet svar ingått. Den lille polacken for som
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>