Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardag och högtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En belgisk gruva vid norra Vättern
att gå ihop. För dem som hade arbete ovan jord var
dagspenningen 1 kr. och för dem som arbetade i gruvan 1.40 kr.
Arbetarna fattade efter många överläggningar beslutet att
gå till ingenjör Bekk och begära höjning av dagspenningen.
Men han gav det svaret, att därest de inte gingo till arbetet,
skulle det helt enkelt vara "kaputt" för dem. Alla blevo
förargade, och efter samråd beslöto de vandra till direktör
Schwarzmann i Åmmeberg. De som arbetade vid Nygruvan
marscherade till Knalla och kommenderade upp dem som
arbetade i gruvan där. Några blevo rädda, och somliga till
och med gräto, men det hjälpte ej. De som ej godvilligt gingo
med, kastades ut ur gruvhuset och krosshuset. Så marscherade
arbetarna i väg, iförda sina gruvkläder och med "klampar"
på fötterna utmed järnvägen till Åmmeberg. Folk, som sågo
det underliga tåget, blevo rädda och trodde att krig utbrutit
och männen inkallats till försvar av landet. När arbetarna
anlänt till bestämmelseorten, tågade de upp till direktör
Schwarzmanns bostad. Direktören tog vänligt emot dem och
gick med dem och visade verken och allt sevärt i Åmmeberg.
Men han förklarade, att han ingenting kunde lova
beträffande deras begäran utan först måste skriva till sitt bolags
chef i Liège. Det skulle dröja några veckor, innan svar
anlände.
Arbetarna genmälde då, att de veckorna skulle de inte
arbeta. Direktör Schwarzmann ville låta elda upp loket
för att de skulle få åka hem. Erbjudandet avböjdes dock,
och arbetarna tågade på samma sätt tillbaka under
avsjungandet av sånger. Dagen därpå samlades arbetarna på
gamla torget i Zinkgruvan, och det beslöts då, att de skulle
stänga av hela verket, kasta ut maskinisten och släcka fyrarna
under ångpannorna, vilket de också gjorde.
När de sedan också tänkte göra likadant vid S:t
Paulsschaktet, kom gruvfogde Wiesler och anmodade dem att
ingenting åtgöra där, ty då skulle gruvan fyllas med vatten
och arbetet ej kunna bedrivas under de närmaste månaderna.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
