Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den där serien. För resten talade jag med Jackson
för en timme sedan. Han ger sig av till Klondyke
i morgon, och han har förbundit sig att skicka
ett brev i veckan och fotografier. Jag släppte
honom inte förrän han hade lovat mig det. Och det
bästa är att det inte kostar oss något.»
Det nästa Kit hörde om Klondyke var då han
tittade in på klubben samma eftermiddag och
träffade sin onkel i ett litet kabinett utanför
biblioteket.
»Hej, vördade frände», hälsade Kit, i det han gled
ner i en skinnstol och sträckte ut benen. »Nu ska
vi vara tillsammans.»
Han rekvirerade en wiskygrogg, men onkeln nöjde
sig med det lätta inhemska rödvin han alltid drack.
Han tittade retligt ogillande på wiskygroggen och
brorsonens ansikte. Kit såg att det drog ihop sig
till en sparlakansläxa.
»Jag har bara en minut på mig», tillkännagav
han hastigt. »Jag måste kila till Ellerys och se på
Keiths utställning och skriva en halv spalt om den.»
»Vad står på?» frågade den andre. »Du är blek.
Du är ett vrak.»
Kits enda svar var en grymtning.
»Jag kommer att få det nöjet att vara med på
din begravning. Det ser jag nog.»
Kit skakade melankoliskt på huvudet. »Inga
likmaskar, om jag få be. Jag anhåller att få bli
bränd.»
John Bellew härstammade från det härdade och
barska släkte som hade färdats över slätterna med
oxspann på femtiotalet, och han hade dess hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
