Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sig. Och nu tycktes det honom, till hans
förvåning, som den likgiltigaste sak i världen. Det
var någonting helt naturligt.
»Om ni inte lägger ifrån er den där revolvern»,
sade han, »tar jag den och slår er på fingram|a
med den.»
»Om ni inte vänder med båten, skjuter jag ned
er», hotade Sprague.
Då grep Stabben in. Han upphörde att hacka is
och reste sig bakom Sprague. »Gå på och skjut», sade
han och svängde yxan. »Det riktigt kliar i
fingrarna på mig att få klyva er skalle. Gå på ni
och börja lustbarheterna.»
»Det här är myteri», inföll Stine. »Ni ha tagit
tjänst hos oss för att lyda order.»
Stabben vände sig emot honom. »Å, ni skall få
er varma mat, så snart jag blir färdig med er
kamrat, ni lilla snobbtryne där.»
»Sprague», sade Kit, »om trettio sekunder skall
ni ha lagt ifrån er revolvern och tagit till åran.»
Sprague tvekade, uppgav ett kort hysteriskt skratt,
stoppade in revolvern och grep sig an med arbetet.
I ytterligare två timmar kämpade de sig, tum
för tum, fram utmed de rykande klipporna, tills
Kit blev rädd att han hade misstagit sig. Sedan,
just då han själv stod i begrepp att vända om,
kommo de midtför en smal öppning, inte tjugu fot
bred, som ledde in i en klippskyddad vik, där till
och med de skarpaste vindstötar knappast krusade
vattenytan. Det var den hamn som båtarna
strävat sig fram till i går. De landade vid en sluttande
sandstrand, och de båda herrarna lågo avdomnade i
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
