Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erlade betalningen för förtäringen, påminde han sig
plötsligt något.
»Jag glömde alldeles karlen som jag skulle träffa
i Tivoli. Han har litet unket fläsk som han vill
sälja för halvannan dollar skålpundet. Vi kunna
ge det åt hundarna och spara en dollar om dagen;
på vars och ens matsedel. Adjö så länge.»
»Adjö,» sade Nigger. »Jag går till blockhuset och
kryper till kojs.»
Knappast hade Stabben avlägsnat sig1 förr än en
pälsklädd man inträdde genom de dubbla
farstudörrarna. Hans ansikte ljusnade då han fick se
Nigger, och denne kände igen Breck, den man vars
båt de hjälpt igenom Lådfallet och Vita hästen.
»Jag hörde att ni var i staden», sade Breck
ivrigt, då de tryckte varandras händer. »Jag har
sökt er i en halvtimme. Kom med ut, jag vill tala
med er.»
Nigger tittade med avsaknad på den susande,
eldröda kaminen. »Duger inte den här?»
»Nej, det är viktigt. Kom med ut.»
Då de kommo ut, drog Nigger av sig ena
vanten, strök eld på en tändsticka och såg på
termometern som hängde bredvid dörren. Han tog hastigt
på sig vanten igen, som om kölden hade bränt
honom. Över dem flammade norrskenet, och från hela
Dawson uppsteg det ynkliga tjutet av tusentals
varghundar.
»Vad säger den?» frågade Breck.
»Sextio grader kallt.» Kit spottade på försök, och
spotten knastrade i luften. »Och termometern är
i farten. Den faller oavbrutet. För en timme sedan
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
