Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag reder mig nog. Gå du, Joy. Gör våra
inmutningar på andra sidan om det första fyndstället,
ådern är mera givande högre upp.»
»Här är litet näver», sade Nigger och delade sitt
förråd mitt i tu. »Vi ska ta hand om er dotter.»
Louis Gastell skrattade sarkastiskt. »Tack så
mycket,» sade han, »hon tar nog hand om sig själv. Följ
efter henne, så få ni se.»
»Har ni något emot att jag går före?» frågade
hon Nigger, i det hon tog ledningen. »Jag känner
till den här trakten bättre än ni.»
»Visa vägen», svarade Nigger artigt, »fastän jag
ger er rätt i att det är en stor skam ätt vi
nykomlingar ska ta loven av folket från Sea Lion. Finns
det intet sätt att lura dem som ,komma efter?»
Hon skakade på huvudet. »Vi kunna inte plåna
ut våra spår, och de ska följa oss som en fårskOck.»
Efter en kvarts mil gjorde hon en tvär vändning
åt väster. Nigger lade märke till att de gingo i lös
snö, men varken han eller Stabben sågo att den
otydliga vägen de hittills gått fortfor att peka
söderut. Om de lagt märke till vad Louis Gastell
sedan gjorde, skulle Klondykes historia ha fått en
annan lydelse, ty de skulle då ha sett att veteranen,
ej längre haltande, sprang med näsan över spåret
som en hund och följde efter dem. De skulle också
ha sett honom trampa till och vidga ut det nya
spåret som de åstadkommit och som gick västerut.
Till sist skulle de ha sett honom fortsätta på den
gamla otydliga vägen, som alltjämt gick söderut.
Det gick en stig utmed ån, men den var så
otydlig att de oupphörligt tappade bort den i mörkret.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
