Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också kunde ta åt sig. Han fick en påminnelse
av godt kamratskap, men på samma gång hade han
en eggande känsla av att det där kamratlika leendet
hade en varm underström av kvinnlighet.
Då de kommo till Squaw Creeks strandbank och
sågo tillbaka, var tåget av guldsökare splittrat i
grupper som arbetade sig fram utför vattendelarens
sluttning.
De gledo utför banken till flodbrädden. Den hårdt
bottenfrusna ån var tjugu å trettio fot bred och
rann mellan sex å åtta fots alluviala jordvallar.
Ingen fot hade nyligen beträdt snön som betäckte
dess is, och de visste att de befunno sig ovanför den
första upptäcktspunkten och Sea Lion-folkets sista
inmutningar.
»Se upp för källsprång», varnade Joy, då Nigger
gick i teten nedåt ån. »I sjuttio graders kyla fryser
ni fotterna av er, om ni går ner er.»
Dessa källsprång, som förekomma i alla
Klon-dykeåar, frysa ej ens till i den lägsta temperatur.
Vattnet porlar ut från stränderna och bildar pölar
som skyddas mot kölden av senare ishinnor och
snöfall. Den som sätter foten på torr snö kan alltså
kliva ner sig genom ett halvtums tjockt islager och
stå i vatten upp till knäna. Om man icke kan få av
sig de våta skodonen, äro ens fötter ohjälpligt
förlorade efter fem minuter.
Fastän klockan endast var tre på eftermiddagen*
hade den långa arktiska skymningen redan inträdt.
De spejade efter ett träd med brännmärke på vardera
stranden, som skulle ange midtpunkten för den sist
gjorda inmutningen. Den ivriga Joy var den första
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
