Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur känns det i fotterna?» frågade han medan
han arbetade.
»De ä’ ganska domnade. Jag kan varken röra
tårna eller har någon känsel i dem. Men det reder
sig nog. Brasan brinner präktigt. Akta er så ni inte
förfryser edra händer. De måste vara dvalna nu,
efter ni rör dem så tafatt.»
Han drog på sig vantarna, och i nära en minut
klatschade han sig i sidorna med sina flata
händer. Då han kände blodet sticka, tog han av sig
vantarna och fortfor att rycka och slita och såga
och karva i de frusna klädespersedlarna. Den ena
foten visade sitt vita skinn, därpå den andra, och
nu voro de utsatta för sjuttio grader under noll,
d. v. s. hundratvå under fryspunkten.
Sedan blev det att gnida med snö, och det gjorde
han så eftertryckligt att hon vred sig och rörde
på tårna och förtjust klagade över att det gjorde ondt.
Han halvt släpade henne och hon halvt kastade
sig närmare elden. Han anbragte hennes fötter
på filten helt nära de räddande lågorna.
»Nu får ni själv sköta om dem en stund», sade
han.
Hon kunde nu tryggt ta av sig vantarna och
arbeta med sina fötter, men alltjämt noga iakttagande
att brasvärmen måste absorberas långsamt. Medan
hon gjorde detta, gned han sina händer. Snön
smälte icke, blev ej ens fuktig. Dess lätta kristaller
voro som sandkorn. Efterhand kände det ömkylda
köttet blodcirkulationens stickningar. Sedan lagade
han om elden, spände den lätta packningen från
90
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
