Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
von Schröders hundar och höllo ut korta käppar
mellan dem och vägen.
»Kom an, Nigger! Kom an, Nigger!» hörde han
Stabben ropa ängsligt.
»Jag kommer!» flämtade han.
I det röda ljusskenet såg han att snön var uppriven
och trampad och av kamratens sätt att andas förstod
han att en strid ägt rum. Han vacklade fram till
släden och i samma ögonblick han ramlade ner i
den klatschade Stabbens piska och han ropade:
»Ge er i väg, era satar!»
Hundarna lydde, och släden satte sig i rörelse med
ett ryck. Det var stora djur — Hansons
prisbelönta Hudson-bay-hundar — och Nigger hade valt
dem för den första vägsträckan, som innefattade de
tio milen på Monos, den svåra ginvägen tvärs över
slättmarken vid dess mynning och de första tio milen
av Yukonfärden.
»Hur många ha vi före oss?» frågade han.
»Tig och spara andedräkten!» svarade Stabben.
»Hej, era satar! Kila på! Bättre tag!»
Han sprang efter släden, på släp vid ett kort
rep. Nigger kunde ej se honom, lika litet som han
kunde se släden där han låg raklång. Eldarna hade
de nu bakom sig, och de flögo fram tvärs igenom
en vägg av mörker med all den fart hundar kunna
åstadkomma. Detta mörker hade nästan fast form,
det kändes som om det klibbat vid dem.
Nigger märkte att släden reste sig på ena meden
då den gjorde en sväng kring någonting osynligt,
och framifrån hördes ilsket hundskall och svordomar
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
