Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Männen arbetade med en raskhet som vittnade
om lång vana. Vaskpanna, kaffekokare och kastrull
tinade snart upp iskristallerna till vatten. Nigger
tog fram en stång bönor ur släden. Redan kokta,
rikligt blandade med fläsktärningar, hade man låtit
bönorna frysa till denna lätthanterliga fason. Han
högg av bitar med en yxa, som om det varit en
trädgren han haft framför sig, och lade dem i
stekpannan att tina upp. Hårdfrusna surdegsskorpor
lades också i för att tina upp. Tio minuter sedan
rasten började var måltiden färdig.
»Omkring fyrtio grader under noll», mumlade
Stabben med munnen full av bönor. »Jag hoppas
att det inte blir kallare — och inte varmare heller.
Det är just lagom färdväder.»
Nigger svarade icke. Med tuggande käkar hade
han råkat kasta en blick på spannhunden som låg
fem sex fot ifrån honom. Den gråa, isbelupna
vargen tittade på honom med den oändligt längtansfulla
blick som man så ofta ser glimma i
Nordlands-hundarnas ögon. Nigger kände mycket väl till den
blicken, men kunde aldrig tolka den. Liksom för
att skaka av sig dess hypnotiserande verkan satte
han ifrån sig tallrik och kaffemugg, gick till släden
och började öppna säcken med den torkade fisken.
»Hej!» ropade Stabben. »Vad gör du?»
»Bryter mot alla lagar, sedvänjor, prejudikat och
resreglementen», svarade Nigger. »Jag ämnar fodra
hundarna midt på dagen — bara för den här enda
gången. De ha arbetat tungt, och de ha framför
sig den sista biten upp till toppen av berget. För
resten har Bright där borta talat med mig och sagt
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
