Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal hade han arbetat som en vit man, jämnsides med
våta män och ofta utfört sitt arbete bättre än de.
Han gick klädd i samma byxor som de, samma
bastanta korderoj och varma skjortor. Han ståtade
med lika fin klocka som de, benade sitt korta hår
på ena sidan och åt samma mål — fläsk, bönor och
mjölrätter, och ändå nekade man honom deras
förnämsta nöje och belöning, nämligen whisky. Cultus
George var en som tjänade pengar. Han hade gjort
inmutningar, köpt och sålt inmutningar. Han hade
varit avlönad deltagare i expeditioner för att söka
guld, och han hade själv utrustat sådana
expeditioner. Nu var han hunduthyrare och speditör, tog
tjuguåtta cents skålpundet för att om vintern frakta
varor från Sixty Mile till Mucluc — och trettiotre
cents för fläsk, som brukligt var. Hans pung svällde
av guldstoft. Han hade råd att betala hur många
drinkar som helst. Men ändå ville ingen krogvärd
servera honom. Whisky, civilisationens yppersta,
skönaste, mest upplivande gåva, fanns icke till för
honom. Endast på underjordiska, lömska och
dyrbara vägar kunde han komma åt en drink. Och han
var djupt sårad av denna mannamån, och det hade
han varit i åratal. Han var särskilt törstig och
butter i kväll, och bittrare än någonsin hatade han
de vita männen som han så träget tävlade med.
De vita männen kunde i nåder tillåta honom att
förlora sina pengar på deras spelbord, men varken
för pengar eller goda ord kunde han få en drink
vid deras disk. Därför var han mycket nykter och
logisk och följaktligen vresig.
Virginia-reelen i danssalen slutade med en vild
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
