Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då repet kom, lade långa Bill Haskell, tjocka
Olsen ocli crapsspelaren helt tafatt och med
ursinnig brådska en rännsnara om indianens hals och
kastade repet över en taksparre. Ett dussin karlar
fattade tag i den hängande ändan och beredde sig
att dra.
Cultus George hade ej gjort något motstånd. Han
tog det för vad det var — bluff. Att bluffa var de
vitas starka sida. Var inte poker deras favoritspel?
Köpte de inte och sålde och skötte alla sina affärer
med bluff? Ja, han hade sett en vit man göra
affärer med en min som om han haft alla fyra ässen
i stället för att han bara hade hackor på handen.
»Vänta», befallde Nigger. »Bind hans händer. Vi
vill inte att han skall klättra på repet.»
Mera bluff, tänkte Cultus George och lät utan
motstånd bakbinda sig.
»Nu är det er sista möjlighet att rädda livet»,
sade Nigger. »Vill ni släppa till ert spann?»
»För hur mycket?» sade Cultus George.
Förvånad över sig själv, att han kunde göra
något sådant, och på samma gång förbittrad över
indianens kolossala själviskhet, gav Nigger signalen.
Och Cultus George blev ej mindre förvånad då
han kände rännsnaran plötsligt stramas till och lyfta
upp honom från golvet. Ögonblickligen var hans
stela min försvunnen, och hans ansikte uttryckte
överraskning, ovilja och smärta i hastig följd.
Nigger såg ängsligt på. Som han aldrig själv
blivit hängd, kände han sig som en nybörjare.
Kroppen ryckte krampaktigt, de bundna händerna
försökte spränga bojorna, och från strupen kommo obe-
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
