Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag vill ge er ett råd», sade Nigger till
Wentworth. »De här människorna bli snart friska;
Stabben och jag ge oss av om en vecka, och det är
ingen som försvarar er, då karlarna kasta sig över
er. Där går vägen. Det är aderton dagars resa till
Dawson.»
»Packa er i väg, Amos», ifyllde Stabben, »annars
blir vad jag har gjort med er bara en bagatell mot
vad konvalescenterna ska komma att göra.»
»Mina herrar, jag vill be er om en sak», gnällde
Wentworth. »Jag är främling här på trakten. Jag
hittar inte vägen. Låt mig få följa med er. Jag ger
er tusen dollars om jag får följa med er.»
»Ja visst», sade Nigger med ett illmarigt leende.
»Om Stabben går in p,å det.»
»Vem? Jag?» Stabben rätade upp sig och
försökte se majestätisk ut. »Jag är rakt ingenting.
En trädmask är långt efter mig i fråga om
ödmjukhet. Jag är en lus, en larv, bror till kålmasken och
son till spyflugan. Jag skäms inte för att sällskapa
med något som kryper, krälar eller stinker. Men
resa tillsammans med det där utskummet! Gå er
väg, människa. Jag är för stolt, och det kväljer
mig då jag ser på er.»
Och Amos Wentworth gav sig i väg ensam och
drog en släde lastad med så mycket proviant att
den kunde räcka till Dawson. En mil nedåt vägen
hann Stabben upp honom.
»Kom hit till mig», lydde Stabbens hälsning. »Kom
hit. Kila på bara. Och hit med dem!»
»Jag förstår inte», gnällde Wentworth, darrande vid
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
