Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wildwater var nära att få ett anfall av sitt
bekanta bärsärkraseri. Han knöt händerna så att en
billig gaffel, som han höll i den ena, började kröka
sig, och hans blå ögon sköto olycksbådande gnistor.
»Nej, hör nu, Stabb, vad menar ni? Om ni tror att
det är något försåtligt . ..»
»Jag menar vad jag menar», svarade Stabben
trotsigt. »Och ni kan ge er tusan på att jag inte menar
något försåtligt. Öppet och offentligt brukar så’nt
försiggå. På annat sätt kan ni inte kasta dem.»
»Kasta . .. vad då?»
Ȁgg, plommon, basebollar, vad som helst. Men
ni gör vad ni får ångra, Wildwater. Det finns ingen
operapublik som skulle tåla det. Fastän hon är
aktris, är det ingen anledning att bombardera
henne offentligt med hönsägg.»
Ett ögonblick såg det ut som om Wildwater var
nära att springa i stycken eller få slag. Han sväljde
en munfull hett kaffe och hämtade sig småningom.
»Ni misstar er, Stabb», sade han med kall
självbehärskning. »Jag ämnar inte kasta ägg på henne.
Förstår ni inte», fortfor han med växande iver, »att
jag ämnar servera henne äggen på en tallrik,
förlorade — så tycker hon bäst om dem.»
»Jag visste nog att jag bedömde er orätt», utbrast
Stabben ädelmodigt. »Jag visste att ni inte kunde
begå en så låg handling.»
»Nåja, låt det vara bra nu, Stabb», sade Wildwater
förlåtande. »Låt oss nu återgå till affärerna. Ni
hör vad jag vill ha äggen till. Jag måste
nödvändigt ha dem.»
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
